Dansa genom livet

Behovet av dans tycks vara medfött hos människan. I alla tider och kulturer har dans spelat en viktig roll. Ofta har den fyllt en social funktion. Genom historien har dansen många gånger varit del av en religiös rit, med syfte att öppna upp för andevärlden. Än i dag dansas det inom många trossamfund så kallad helig dans, ett slags helande dans som ofta utövas i cirkelformation med fattade händer och enkla stegkombinationer. Cirkeldans förekommer också i många folkliga danser runt om i världen, till exempel grekisk och hebreisk folkdans. Flertalet studier visar på att denna typ av dans har positiv effekt på människors välmående. Att cirkelformationen är återkommande kan bero på att den skapar en extra känsla av samhörighet, vilket exempelvis konstaterades i en brittisk studie från 2016, där deltagarna rapporterade att det just var känslan av gemenskap och samhörighet som gjorde dansen så positiv, när de blev tillfrågade om sin upplevelse av cirkeldans.

 en det är inte bara den sociala gemenskapen i folkdans och dans i cirkelformation som gör människor lyckliga. Dans i alla dess former har samma positiva påverkan på kroppen som annan typ av fysisk aktivitet: muskler stärks, konditionen blir bättre – och inte minst, nivåerna av stresshormon sjunker.

Dans används också i allt högre utsträckning som verktyg vid terapeutiskt arbete. Under senare delen av 1900-talet har dans tillsammans med bild, musik och uttryckande konst blivit en av de konstnärliga terapiformerna. I Sverige heter det dans- och rörelseterapi, men går allt oftare under förkortningen DMT, som står för dance- and movement therapy. Jenny Davidsson är fysioterapeut, dansterapeut och adjunkt i dans. Hon är utbildningsledare vid Sveriges enda utbildning för dans- och rörelseterapi, som ges på Karlstad universitet. Hon beskriver DMT som en form av psykoterapeutisk behandling där dans, rörelse och samtal används som medel för utveckling och förändring.

– Dans inom DMT handlar inte om att lära in vissa steg och rörelser, eller att bli ”duktig”. I stället handlar det om att få kontakt med och våga ge uttryck för spontana rörelser – likt barn som innan de lär sig något annat använder sin kropp för att kommunicera, säger hon.
 enny Davidsson betonar att DMT inte är detsamma som ”frigörande dans”, utan att dansen i DMT används som ett konstnärligt uttryck som kan tydliggöra känslor genom gestaltning i ett medvetet terapeutiskt syfte.

– Genom att lyssna inåt och låta kroppen komma till tals kan vi öppna oss för andra nivåer av medvetenhet och kommunikation. Därmed kan kroppen genom dans bli en aktiv del i psykoterapeutisk behandling, säger hon.

Det finns dock vissa problem med hur studierna av DMT ska bedömas och beskrivas i relation till medicinska kriterier för evidensbaserad behandling.

– DMT är ingen manualstyrd metod. Psykoterapins natur är kontextuell, relationell och dialogmässigt tolkande och därför är det svårt att passa in i det medicinska evidenskonceptet som innebär att kvantitativa och statistiska värden värderas högst på bekostnad av beprövad erfarenhet.

Jenny Davidsson menar att den kliniska erfarenheten, alla patienters goda upplevelser, i kombination med den breda tvärvetenskapliga forskning som gjorts på DMT, tills vidare anses vara tillräckligt för att det ska kunna klassas som ett evidensbaserat arbetssätt. Förutom forskning om hälsa och rörelse, bygger metoden på erfarenheter och kunskap från bland annat anknytningsteori, utvecklingspsykologi, neurovetenskap och mindfulness.

Intresset för att forska om dans och dess hälsoeffekter har ökat. Under åren 2012–2018 gjordes internationellt 6.8 studier per år, jämfört med 1.3 under åren 1996–2012. År 2019 presenterade tyska forskare resultatet av en meta-studie där de sammanställt 41 dansstudier från 14 länder. 21 av studierna hade gjorts på DMT i kliniska sammanhang, och 20 på vanlig dansträning i icke-kliniska situationer. Resultaten från de sammanlagt 2374 deltagarna visade att den allmänna dansträningen gett positiva effekter på välbefinnande, sinnesstämning och kroppsbild, medan DMT skärpte deltagarnas kognitiva förmågor och ökade den allmänna livskvaliteten – samt hade särskilt god effekt vid ångest, trauma och depression.

Vad gäller just psykisk ohälsa, genomförs allt fler dansinsatser på flera håll i landet med god effekt. En av de första att genomföra en större svensk studie var Anna Duberg. Hon är fysioterapeut och forskare vid institutionen för hälsovetenskaper vid Örebro universitet. Som doktorand utformade hon en intervention vid universitetssjukvårdens forskningscentrum, Region Örebro Län, för att se om kravlös dans för flickor i åldrarna 13–18 år med symtom på psykisk ohälsa kunde bidra till ett bättre mående. Studien, Dans för hälsa, pågick mellan 2008 och 2011 med grupper som under vardera 8 månader fick dansträning två gånger i veckan. Totalt deltog 112 flickor.
 är Anna Duberg tidigare arbetade som fysioterapeut inom primärvården kände hon frustration över att hon inte hade några passande insatser att erbjuda ungdomar med just stressrelaterade besvär. Träningsformerna som erbjöds var ofta för prestationsbaserade och exkluderande, och vårdcentralens kroppskännedomsgrupper var inte särskilt tilltalande för dem eftersom de var anpassade till en äldre målgrupp.

– Ungdomsåren är en viktig tid, sårbar men också full av potential för utveckling. Om vi kan hjälpa ungdomar att hitta egna verktyg för att minska sin stress genom rörelse, dans och avslappning, så har de inte bara hjälp av det där och då. De kan också ta med sig verktygen framöver i livet och förhoppningsvis minskar då risken att de blir patienter som vuxna, säger Anna Duberg.

Danslektionerna i studien följde en fast manual och bestod av uppvärmning, olika typer av dans, övningar, beröring och avslappning. Detta skapade en trygghet för deltagarna, då de visste vad som väntade. Fokus låg på kravlöshet, gemenskap och rörelseglädje, inte på prestation. Resultaten visade att dansgruppen mådde såväl somatiskt som emotionellt bättre än kontrollgruppen efteråt. Dessutom minskade användandet av smärtlindrande medicin i gruppen. Den främsta orsaken till de positiva resultaten var just kravlösheten och gemenskapen, uppgav deltagarna. Tjejerna såg dansen som en oas från stress, en fristad från vardagens höga krav. Studien visade dessutom att det inte bara var deras mående som förbättrades – dansen ledde även till att de lärde sig att ta mer plats på olika plan i livet, vilket fick positiva effekter långt utanför danssalen.

Anna Duberg tror att metoden som används i Dans för hälsa borde gå att applicera på andra målgrupper, men att den är särskilt värdefull för ungdomar eftersom den möter stora behov som finns i tonåren, som utveckling av självtillit och kroppsmedvetenhet. Anna Duberg menar att utmaningen ligger i att få till regelbundenheten.

– Det är viktigt att aktiviteten ligger i linje med individens intressen. Där har dansen en fördel i målgruppen unga; dans är efterfrågat och populärt och då hittar deltagarna den motivation och lust som behövs för att dansa på regelbunden basis.

– Dansen är öppen för alla. Man väljer det som passar en själv. Man måste bara känna lust och göra det regelbundet för att få positiv effekt, säger Anna Duberg.

Även av andra anledningar förespråkar Anna Duberg dans. Detta eftersom dans också bidrar till kreativitet och socialt samspel. Hon menar att ökad kroppskännedom innebär en ökad förmåga att lyssna in och uppmärksamma kroppens signaler. Dessutom pekar hon på att man kan använda olika teman i musik för att gå in i olika känslotillstånd, vilket också är en dimension som kanske inte ges i andra fysiska aktiviteter. Efter en längre period med nedstämdhet kan man exempelvis behöva öva sig på att känna glädje. Musiken i samband med rörelsen kan då underlätta för personen att hitta tillbaka till känslorna. Det är något som även Jenny Davidsson skriver under på:

– Genom dans och lek kan vi aktivera ”positiva affekter” som nyfikenhet och glädje. Vi kan lätta upp det tunga och hjälpa människor att bearbeta överväldigande material även på en implicit, kroppslig nivå, säger Jenny Davidsson.