Poängen med att ha tråkigt

Uttråkning har en negativ klang och drabbar alla. Men upplevelsen är inte bara dålig. Enligt den brittiska psykologiforskaren Sandi Mann är uttråkning en drivkraft till att söka stimulus, få nya idéer och lösa problem. I boken The science of boredom (2017) beskriver hon den till och med som en evolutionär fördel, och lyfter fram mängder av forskning som har påvisat både mörka och ljusa sidor av uttråkning. Det skulle till exempel vara svårt att få något gjort om dagarna om vi saknade den mekanism som sållar bort intryck som varken signalerar fara eller spänning. Utan den skulle vi fortsätta fungera som små barn, för vilka allt är spännande och som kan få den mest tålmodiga förälder att slita sitt hår på vägen till förskolan.

Sandi Mann definierar uttråkning som att inte ha något att göra som tilltalar eller engagerar för stunden. Orsaken till upplevelsen är alltså inte per automatik frånvaro av aktivitet. Faktum är att uttråkning kan uppstå både vid understimulans och när kraven känns alldeles för höga. Det har psykologiforskarna Wanja Wolff och Corinna Martarelli sett i den nya översiktsstudien ”Bored into depletion?”. De konstaterar också att tillståndet i sig varken är positivt eller negativt, men att hur vi reagerar på uttråkning definitivt kan vara det ena eller det andra.

Tidigare forskning visar att listan över negativa följder kan göras lång och omfatta till exempel, ohälsosamt ätande, missnöje, ångest och arbetsskador.

En som har sett negativa aspekter av uttråkning i arbetslivet är Kerstin Wentz, överpsykolog och forskare på Arbets- och miljömedicin på Sahlgrenska universitetssjukhuset. Genom sitt arbete har hon fått kunskap om hälsoeffekterna av uttråkning, till följd av ensidiga jobb.

– Det är mycket krävande och närmast plågsamt med väldigt monotona arbetsuppgifter. Anledningen är att man inte får naturlig draghjälp av att arbetssituationen är intressant, och på så sätt får hjälp att upprätthålla uppmärksamheten. I stället behöver man pressa fram den, och det tröttar hjärnan.

Mest problematiskt kan det bli i ett arbete som man inte kan pausa och fysiskt lämna när uttråkningen slår till, menar Kerstin Wentz , men säger också att uttråkning faktiskt kan vara något bra, eftersom den är en medfödd signal till att skaffa sig stimulans; en möjlighet att vända sig inåt och fundera över vad man kan göra.

Att miljön – både den fysiska och den sociala – är en viktig aspekt som påverkar uttråkningsupplevelsen, uttrycker även Freddie Lymeus, forskare inom miljö- och hälsopsykologi vid Uppsala universitet.

– Risken att uppleva uttråkning handlar om balansen mellan omgivningens förutsättningar att engagera och ens egen örmåga att självreglera aktivitet, säger han.

Självreglering innebär att själv ta kontroll över hur man agerar. När obalans uppstår mellan miljön och den egna kapaciteten kan upplevelsen bli paradoxal. Det känns riktigt jobbigt, trots att man egentligen inte gör något mentalt krävande.

– Vanligen har vi en aktivitet som hjälper till att reglera vakenhetsgraden, men när vi inte har det behöver kroppen och hjärnan självreglera sin vakenhet. För att inte somna eller tappa kontakten med verkligheten måste man uppbåda ”tom energi”, och det är detta som vi upplever som rastlöshet. Och eftersom energiförbrukningen inte leder någonstans, och inte ger något meningsfullt tillbaka, blir vi frustrerade och stressade av uttråkning.

Det motstånd som känslan av tristess för med sig, är ändå en viktig utmaning att ta sig an för att utvecklas, menar han.

– Om man tänker sig att jag kommer från en tillvaro där jag har alldeles för mycket lättillgänglig stimulans, så kommer jag att mötas av vågor av uttråkning och rastlöshet när jag sätter mig ner. Först när jag har kunnat ta mig igenom det, kan jag tänka att en ny nivå av nyansrikedom framträder. Och upptäcka att det finns saker som jag skulle kunna engageras av, men som jag ofta inte lägger märke till.

När den jobbiga upplevelsen slår till kan faktiskt dörrar för eftertanke öppnas. Det bekräftar psykologiforskaren Sandi Mann i sin bok, där hon lyfter fram forskning som visar att uttråkning kan trigga dagdrömmeri. Tankarna kan segla iväg från en situation och skapa bilder av hur man önskar att livet ska bli i framtiden. Det kan i sin tur föda nya tankar kring problem som vi fastnat i – och både kreativiteten och produktiviteten får en skjuts.

Just hur detta uppstår beskriver Joseph Carroll, litteraturforskare vid University of Missouri St Louis, i USA – i sin bok Evolutionary perspectives on imaginative culture. Hjärnaktiviteten går inte i viloläge bara för att vi är inaktiva, eller har tråkigt. I stället omdirigeras den till ett nätverk som är spritt över flera områden i hjärnan och som kallas the default mode network. Genom det får omedvetna tankar kontakt med varandra och nya idéer kan bildas.

Så att ta en promenad utan hörlurar eller att lägga ifrån dig mobilen på nästa bussresa och bara vara, kanske kan leda till din nästa goda idé.