Hjälp! Min hjärna krymper

Hjärnans förändringar under graviditeten kan hjälpa till att förbereda den gravida på att bli förälder, tror forskare. Och det finns tecken som tyder på att föräldraskap kan förändra även mäns hjärnor.

För några år sedan visste vi inte så mycket om hur den mänskliga hjärnan påverkas av att vänta barn och vara förälder. Att andra däggdjurs hjärnor förändras av hormonpåverkan under dräktighet visste vi. Gravida människohjärnor var däremot i hög grad ett outforskat område. Men nu är vetenskapen något på spåren. Den stora vändpunkten kom 2017, när en studie för första gången kunde visa att kvinnors hjärnor förändras av graviditet.

Elseline Hoekzema är hjärnforskare vid Amsterdam university medical center, och chef för ett forskarteam som kartlägger effekterna av graviditet och föräldraskap på den mänskliga hjärnan. I flera år arbetade hon, tillsammans med hjärnforskare från Nederländerna och Spanien, med att skanna och analysera hjärnor. Med hjälp av magnetkamera, MR, skannades 25 kvinnor före och efter graviditet samt två år efter förlossningen. Man skannade också en kontrollgrupp med 20 kvinnor som aldrig hade varit gravida, 19 av de gravidas manliga partners och 17 av de icke-gravidas manliga partners.

Studien publicerades i den vetenskapliga tidskriften Nature neuroscience, och resultatet var tydligt: det skedde kraftfulla förändringar i kvinnornas hjärnstruktur under graviditeten. Den tydligaste förändringen var att den grå hjärnsubstansen – hjärnans yttre skikt som också kallas för hjärnbarken eller cortex – hade minskat i volym hos de kvinnor som nyligen varit gravida.

– Förändringarna var väldigt starka och konsekventa. Det var till och med så att en datoralgoritm, helt korrekt, kunde identifiera vilka kvinnor som hade varit gravida och vilka som inte hade varit det, enbart baserat på förändringar i hjärnan hos studiens deltagare, säger Elseline Hoekzema.

Att den grå hjärnsubstansen hade minskat i volym behöver inte vara något negativt. En möjlig tolkning är i stället att hjärnan mognar och specialiserar sig; att kommunikationen mellan nervcellerna i de berörda områdena blir mer effektiva – på samma sätt som hos tjejer i adolescensen, det vill säga tiden efter pubertet och före vuxenblivande.

Adolescensen innebär – precis som en första graviditet – en stor livsomställning. I en studie, publicerad i tidskriften Human brain mapping, såg Elseline Hoekzema och hennes forskarkolleger stora likheter mellan hjärnor hos gravida och hjärnor hos tjejer i adolescensen. MR-bilder från 25 förstagångsmammor (före och efter graviditet) och 25 tjejer i adolescensen (under två års pubertal utveckling) visade en kraftig volymminskning av den grå hjärnsubstansen också hos de unga tjejerna, något som även andra forskare har sett tidigare.

Hjärnförändringar hos tjejer i adolescensen drivs delvis av samma hormoner som är aktiva under graviditeten, främst könssteroidhormoner som östrogener och progesteron, berättar Elseline Hoekzema.

– Man vet sedan tidigare att hjärnans förändringar under adolescensen är viktiga för en optimal utveckling, och att de tyder på att det pågår en process av specialisering och förfining av hjärnans nätverk. Det kan vara något liknande som händer under graviditeten: att neurala nätverk specialiseras för att underlätta övergången till den nya livsfas som väntar, säger hon.

Det finns flera tecken som tyder på att förändringarna uppstår för att hjärnan ska anpassas till vad som krävs av det kommande föräldraskapet. Elseline Hoekzema har till exempel sett i sin forskning att graden av hjärnförändringar kunde förutsäga en kvinnas känslomässiga relation till sitt barn efter förlossningen – ju större förändringar, desto starkare band till barnet. Ett annat tecken är att de anatomiska förändringarna i hjärnan var relaterade till hur starkt mammans hjärna reagerade på bebisen efter förlossningen.

– För andra däggdjur har det varit känt ganska länge att hormoner, och de hjärnförändringar som följer på dem, är viktiga för att trigga honans omvårdnad av sin unge, säger Elseline Hoekzema.

Den grå hjärnsubstansen minskade som mest – eller specialiserade sig som mest – i de nätverk av nervbanor som brukar sammankopplas med theory of mind och mentalisering; begrepp som handlar om förmågan att förstå andra människors tankar och intentioner.

– Med det i åtanke är det lätt att föreställa sig att förändringarna har att göra med hjärnans anpassning till föräldraskapet – att det ska bli lättare att läsa av barnets signaler och förstå barnets behov, säger Elseline Hoekzema.

Men hur påverkar förändringarna den gravidas mående? Är de orsaken till humörsvängningar, oro, depression eller ångest som ibland förekommer under graviditet och efter förlossning?

– Det kan vara så, men vi vet inte än, säger Elseline Hoekzema. Det är en av de saker vi ska titta närmare på i våra nuvarande studier, där vi undersöker vilka konsekvenser och effekter förändringarna får.

I en senare studie, publicerad i tidskriften Brain sciences tidigare i år, följde Elseline Hoekzema och hennes forskarkolleger upp Nature-studien från 2017. Sju av de initialt 25 förstagångsmammorna avbildades en tredje gång med MR-kamera, och en kontrollgrupp med fem kvinnor som aldrig hade varit gravida skannades också. Det visade sig att de flesta av de graviditetsrelaterade hjärnförändringarna fanns kvar sex år efter förlossningen. Enligt forskarna öppnar detta för möjligheten att graviditetsorsakade förändringar i hjärnan är livslånga och bestående.

Hos de blivande papporna har Elseline Hoekzema och hennes medarbetare inte sett samma anatomiska hjärnförändringar som hos deras gravida partners.

– Men det finns tecken som tyder på att pappors hjärnor också genomgår funktionella och anatomiska förändringar, fast i ett senare skede. Och det kan stämma överens med vad vi ser i djurstudier, att föräldrars omvårdnad kan aktiveras av såväl hormoner som av att vara tillsammans med sina barn, säger hon.

I en studie från förra året, publicerad i tidskriften Cerebral cortex communications, kunde Elseline Hoekzema och hennes kolleger, med hjälp av fMRI, visa hjärnförändringar även hos förstagångspappor – inte lika tydliga som hos mammor, men ändå påvisbara och betydelsefulla. Och ju större volymminskningen av gråsubstansen var, desto starkare reagerade pappornas hjärnor på att se bilder av sina bebisar.

Henrik Jörntell är hjärnforskare och professor i neurofysiologi vid Lunds universitet. Han håller med om att såväl mammors som pappors hjärnor kan förändras av föräldraskap – men på olika sätt.

– Det som händer i pappors hjärnor är inte hormonstyrt på samma sätt som hos mammor. Hos mammor är det motivationssystemet som styr hormonfrisättningen, men i viss utsträckning kan hjärnan styra motivationssystemet hos oss alla. Vi kan övertala vårt motivationssystem om att något visst är bra för oss att göra, och även då kan frisättningen av hormoner förändras. Det är troligen det som händer hos pappor. Men de effekter som en gravid kvinna får från det biologiska systemet kan man inte undertrycka, och något sådant går inte att hitta hos pappor, säger han.

Henrik Jörntells begrepp motivationssystem, syftar på ett nätverk av strukturer med sin bas i hypotalamus, som ser till att vår kropp får vad den behöver – att vi till exempel äter när vi är hungriga och dricker när vi är törstiga. Motivationssystemet är centrumet kring vilket de andra funktionerna, och i förlängningen också våra handlingar, kretsar, menar Hernik Jörntell.

Han är inte förvånad över hjärnans gravidrelaterade förändringar.

– Under graviditeten blir det en hormonell explosion i kroppen, östrogen når till exempel skyhöga nivåer. Vi vet att det på en massa punkter i hjärnan – det vi kallar motivationssystemet – finns väldigt mycket östrogenreceptorer, och när många nervceller samspelar med motivationssystemet kan det ge ganska stora effekter.

Hjärnan är plastisk, påminner Henrik Jörntell. Och att gravidas hjärnförändringar orsakas av “östrogenbadet” är en rimlig hypotes, anser han.

– En så stor livsomställning som en graviditet innebär, i alla fall för förstföderskor, kan göra att man måste skapa ett utrymme i hjärnan för en mental bild, en mental närvaro, av barnet. För det fortsätter ju efter graviditeten också.

I slutet av graviditeten peakar nivåerna av östrogen. Då är hjärnan som mest inställd på att lära om, och det kan väcka en hel del känslor hos den gravida, tror Henrik Jörntell.

– När hjärnan signalerar att motivationssystemet måste göras om kan det säkert påverka om vi är glada eller ledsna. Det är inte det som är syftet, men det är det som händer när sådana signaler skickas in i våra system – och det bör kunna leda till humörsvängningar. Allt annat vore egentligen konstigt.

Att den mänskliga hjärnan även kan formas av föräldraskap är förmodligen en biologisk-evolutionär anpassning för att föräldrar ska kunna ta hand om sina barn på ett så bra sätt som möjligt, tror Henrik Jörntell.

– Och det gäller antagligen för alla sociala djurarter, säger han.

I Uppsala sitter Inger Sundström Poromaa och väntar på att allt ska bli som vanligt igen efter pandemin.

Hon är professor i gynekologi och obstetrik vid Uppsala universitet. I sin forskning har hon intresserat sig särskilt för hur kvinnliga könshormoner påverkar hjärnan.

För några år sedan publicerade hon, tillsammans med neurovetare och psykologer i Tyskland och Nya Zeeland, en studie i tidskriften Neuroscience. Med en maskininlärd analysmetod, utformad för att uppskatta hjärnors ålder, analyserades hjärnorna hos 14 nyblivna mammor vid två tillfällen: 1–2 dagar respektive 4–6 veckor efter förlossningen. Resultaten visade att mammornas hjärnor ”föryngrades” med fem år under de första sex veckorna efter förlossningen.

Exakt vad det innebär är ännu oklart, men det vill Inger Sundström Poromaa ta reda på. Hon är ansvarig läkare i ett forskningsprojekt som ska undersöka detta närmare, och också studera huruvida graviditetsrelaterade förändringar i hjärnan påverkar kvinnans risk för att bli deprimerad efter förlossningen. Men projektet hann knappt börja innan det tvingades pausa på grund av pandemin.

Trots senare års studier om hur graviditet och föräldraskap påverkar hjärnan finns det fortfarande stora kunskapsluckor, säger Inger Sundström Poromaa.

– Och det här är ett fenomen vi behöver beskriva. Vi behöver fylla kunskapsluckorna. Det finns studier där man har tittat på hjärnan före och efter graviditet, precis efter förlossningen och lite senare, och ganska många studier, på både kvinnor och män, efter förlossningen. Men vi vet fortfarande inte vad som händer i hjärnan under graviditeten. När kan det tänkas att de här förändringarna uppstår? Och spelar det någon roll?

Så fort pandemiläget tillåter ska Inger Sundström Poromaa och hennes medarbetare fortsätta skanna gravidas hjärnor från och med graviditetsvecka 25.

– Vi hoppas och tror att det ska ske någon gång under hösten. Nästa steg, som jag tycker är riktigt intressant, är att se hur hjärnförändringarna påverkar hur man mår under graviditeten – och särskilt efteråt, när man har fött barn. För när vi är i en process där det händer saker i hjärnan ökar det vår sårbarhet, vilket inte är helt ovanligt under och efter en graviditet, säger Inger Sundström Poromaa.