Varför blir jag rädd på stan?

Det händer att jag drabbas av en olycksbådande känsla när jag går ensam på stan eller är långt hemifrån. Det känns som att människor runt omkring blir väldigt medvetna om mig. Jag andas ytligare och blir lite yr i huvudet och varm. Jag känner att jag snabbt måste komma därifrån. Samtidigt blir jag rädd över att jag kommer att lägga mig ner, eller för att jag ska känna att jag vill ut ur min kropp. Jag vet att känslan går över, men det är obehagligt. Vad händer i kroppen och vilken biologisk orsak ligger bakom?

Det låter som att din kropps varningssystem går i gång i de situationer du beskriver. Vi brukar kalla det kamp- och flyktreaktion – en automatisk reaktion som syftar till att skydda dig genom att göra dig snabb och stark så att du kan slåss mot hotet eller springa ifrån det. Hormonet adrenalin utsöndras för att hjärtat ska kunna slå snabbare och pumpa ut mer blod till armar och ben. För det krävs mer syre, vilket gör att du andas häftigare.

Det här alarmet har hjälpt oss att överleva genom att skydda mot faror. Men även om det inte finns någon direkt fara kan alarmet dra i gång eftersom kroppen inte kan göra skillnad på faktiskt hot och ett föreställt hot.

Larmet kan även gå igång i situationer där vi tidigare har blivit skrämda. Kanske har du fått en panikattack när du varit hemifrån och då har din kropp lärt sig att den situtationen är farlig. Man kan säga att du upplever ett slags falskt alarm som går igång utan förvarning.

Vid ett falskt alarm fyller kroppens reaktion ingen funktion, men det känns som sagt obehagligt och många gånger får man en impuls att fly. Impulsen är begriplig, eftersom att fly är vad kroppen är inställd på att göra.

Det är också anledningen till att fysisk ansträngning kan hjälpa mot ångest – du gör vad kroppen är förberedd på.

Om vi upplever något skrämmande vill vi identifiera var hotet kommer ifrån. Det är viktigt för att kunna veta hur vi ska skydda oss. Om vi inte lyckas identifiera något hot kommer vi istället att få en olycksbådande känsla, så som du beskriver.

Din ytliga andning och yrsel har troligen att göra med att du har börjat hyperventilera och därmed andas ut mer koldioxid än vanligt. Det är inte farligt och känslan går över när man börjar andas som vanligt igen. Ett knep kan vara att hålla andan en stund. Att du blir varm beror på att ditt hjärta slår snabbt.

Förutom att förstå vad som sker rent kroppsligt vid ångest vet vi genom forskning att det finns andra saker som kan hjälpa för att minska rädslan för det man upplever. Det allra viktigaste är att inte följa din kroppsliga impuls att fly, utan i stället göra tvärtom. Försök att gå långsamt, stanna kvar och se vad som händer med din känsla i stället. Det brukar vara det bästa sättet att få en ny erfarenhet av att situationen inte är farlig.

En annan sak som kan hjälpa dig i dessa situationer är att sätta ord på det du upplever, till exempel kan du säga till dig själv: ”Nu känner jag att mitt hjärta slår hårt, att jag har ett tryck över bröstet.” Om du vill läsa mer om ångest och panikattacker kan jag rekommendera boken Ingen panik: Fri från panik- och ångestattacker i 10 steg med kognitiv beteende­terapi (Natur & Kultur) av Per Carlbring och Åsa Hanell.

/ Therese Anderbro, legitimerad psykolog/Psykologiguiden.se