Det bästa är att hålla sig undan, men ska du leva i närheten av en narcissist gäller det att sätta tydliga gränser.
Han hade krossat många hjärtan. Ofta räckte det med att han visade sig för att människor skulle bli förälskade bortom alla gränser.
Han var vacker och fängslande. Så till den milda grad att ingen i hans närhet undgick att bli berörd. Att bete sig normalt, att tänka kritiskt, var omöjligt. Han fick alla att tappa andan.
Även om människor verkade dras till honom, hade han inga nära vänner. Det var som om han inte kunde ta till sig andra. Som om andra människors känslor och tankar varken angick eller intresserade honom.
Han sårade. Ofta. Men det var omöjligt att försöka få honom att förstå hur sårande hans agerande var. Det var som om han inte kunde – eller ville – försöka förstå.
Den grekiska myten om den undersköna ynglingen Narkissos, som förälskar sig i sin egen spegelbild i en vattenkälla, är gammal. Han blir så förälskad att han blir sittande vid strandkanten fram till sin död.
Dessvärre håller sig en narcissist sig sällan för sig själv. Och i spåren av en narcissist finns offer.
För att fascineras av en narcissist är enkelt. Man vill gärna befinna sig i den här personens närhet. Åtminstone i början.
Men att befinna sig i en narcissists närhet är både riskabelt och tärande. Så länge narcissisten sitter still i båten (eller som Narkissos, vid strandkanten) och bara speglar sig, gör han eller hon sällan någon större skada.
Men när personen i fråga börjar röja runt i samhället, då uppstår katastrofala problem.
– Det bästa sättet att förhålla sig till en narcissist är att hålla sig undan, konstaterar legitimerade psykologen och parterapeuten Thomas Silfving, som tillsammans med kollegan Gunilla Nilson har skrivit boken Narcissistens speglar: Om narcissister för anhöriga och vårdpersonal (Studentlitteratur).
– Den som inleder en relation med en narcissist märker av det, säger han. Varnings-signalerna finns där redan från början.
Det tydligaste tecknet är att man inser att man plötsligt pratar mer om relationen med andra, än att man lever i själva relationen och pratar med sin partner, menar Thomas Silfving.
Han får medhåll av Monica Emanell, legitimerad psykolog och parterapeut, som mött flera narcissistiska klienter under årens lopp. Hon förklarar att man kan känna sig starkt attraherad av en narcissist, som ofta är charmig, kan smickra och är duktig på att få en att känna sig utvald. Åtminstone i början. För det svänger snabbt tillsammans med en narcissist.
– Du märker när du träffar en narcissist. Tanken på honom eller henne ger dig en dålig känsla i magen, helt enkelt. Det är vanligt med korta perioder då du känner dig enormt bekräftad, följt av att du plötsligt inte känner dig bekräftad alls och att du däremot blir känslomässigt utsugen.
Andra varningssignaler kan vara bristen på intresse. Du ställer en rad intresserade frågor om den andras liv. Själv får du inga frågor över huvud taget tillbaka, även om det i början av relationen känns som om motparten är väldigt intresserad av dig. Eller, du berättar om något som tynger dig, och den andra tar upp tråden, men enbart ur sin egen synvinkel. Lägg därtill att du börjar få kritik, kränkande kommentarer och möter ilska.
– Det kan också kännas som om personen är för bra för att vara sann. Den känslan ska man lita på, säger Monica Emanell.
Även om det händer att Monica Emanell behandlar klienter med narcissistisk personlighetsstörning, är det betydligt större sannolikhet att hon, Thomas Silfving och deras kolleger tar emot narcissistens offer.
Det är nämligen vanligt att narcissisten lämnar efter sig ett slagfält av förvirrade, skadade och utslagna människor.
– En människa med narcissistiska personlighetsdrag är övertygad om att han eller hon är överlägsen andra. Han eller hon är väldigt kritisk, har ofta åsikter om andra och skyller alla misstag på omgivningen, eftersom han eller hon inte är förmögen att se några brister hos sig själv. Dessutom drivs en narcissist av en stark önskan om att alltid ha rätt, till varje pris, förklarar Monica Emanell.
De flesta av oss har narcissistiska drag, särskilt som barn. Men där det är charmigt med en tvååring som vill skina och är övertygad om att han eller hon är universums centrum och alltid har rätt, är det en smärre mardröm att stöta på samma egenskaper hos en vuxen.
Lägg där till ilskan som tvååringen inte kan tygla. Då är det kanske näpet. Men hos en vuxen man eller kvinna kan aggressiviteten som följer med de narcissistiska dragen vara svår att hantera.
Det är sällsynt att en narcissist vill göra något åt sitt problematiska beteende. Det ligger liksom i personlighetens natur att inte erkänna sina brister.
– Vi ser dem sällan i terapi, eftersom de inte anser att det finns något hos dem själva som behöver förändras. Men det händer. Då är det ofta en partner som har ställt ett ultimatum, konstaterar Monica Emanell.
Om personen i fråga får hjälp att förstå att beteendet är ett problem för omgivningen, är det fullt möjligt att jobba med klienten.
– Då kan vi tillsammans undersöka personens uppväxt, där känslor sällan blivit bekräftade, och på så sätt försöka nå fram till klienten och öka förståelsen för omgivningens känslor. Men, vi jobbar också med vanlig kognitiv beteendeterapi, kbt, förklarar Monica Emanell.
Att det finns hopp för en narcissist visar även ny forskning från universitetet i tyska Mannheim. När Eunike Wetzel med kolleger följde ett antal studenter under en 23-årsperiod visade det sig att de narcissistiska personlighets-dragen minskar i styrka med åren. Åtminstone på vissa punkter.
I studien undersöktes narcissistens övertygelse om att han eller hon alltid har rätt, hans eller hennes grad av fåfänga samt behov av att leda och sätta villkor och spelregler också för omgivningen.
Vad gällde övertygelsen om att alltid ha rätt och vara överlägsen omgivningen, var den konstant genom livet. Men fåfängan hade en tendens att minska över tid, precis som behovet av att alltid vara i rampljuset.
Det brukar sägas att en narcissist över huvud taget aldrig ställer sig själv frågan om huruvida han eller hon är narcissist. Men personer med narcissistiska drag är ofta medvetna om sitt rykte. De tycker själva att de är mer intelligenta, mer attraktiva och roligare än alla andra. I den amerikanska tidskriften Psychology Today skriver psykologiforskaren Scott Barry Kaufman att när de skattar sig själva uppger de även att de har högre nivåer än genomsnittet när det kommer till negativa personlighetsdrag, som arrogans, makthunger och impulsivitet.
Thomas Silfvings och Monica Emanells främsta råd må vara att hålla sig undan från personer med narcissistiska drag. Men för den som kanske skaffat barn med en narcissist, har en narcissist som kollega eller har vuxit upp med en narcissist som förälder?
– Var tydlig, sätt gränser och lär dig att avbryta, utan skrupler, säger Monica Emanell.
För att klara av att leva nära en narcissistisk person behöver man låta offerkoftan hänga längst in i garderoben. Att vädja till narcissistens känslor är nämligen inget alternativ. Då ökar hens elakhet och förakt markant.
Att vara påläst och ha koll på hur personer med narcissistiska drag fungerar, men också att vara medveten om sina egna sårbara punkter underlättar också.
Thomas Silfving har ytterligare ett råd:
– Se till att ha ett eget liv och aldrig någonsin tumma på det. Skaffa dina egna intressen och vänner, och kompromissa inte kring det.
Kännetecken för narcissistisk personlighetsstörning är bland annat:
1. Personen har en överdriven självkänsla.
2. Personen lider av bristande självkännedom.
3. Personen är känslig för kritik.
4. Personen kan anse att hon eller han står över lagar och regler.
5. Personen ser ner på andra.
Sårbar eller grandios?
Narcissism kan delas in i sårbar och grandios narcissism, där den grandiosa, precis som namnet antyder är mer storslagen, drivs av ett behov av att visa upp sig och av att dominera andra och är mer uttalad i sin narcissism. En person med sårbara narcissistiska personlighetsdrag drivs i större utsträckning av ett bekräftelsebehov, negativa känslor, misstänksamhet mot omgivningen och svag självkänsla.
.. eller en normal reaktion?
Vi bör skilja på narcissistisk personlighet och narcissistiska reaktioner, säger Thomas Silfving:
— Vi kan alla hamna i situationer där vår självaktning undergrävs och då kan även icke-narcissistiska personer bete sig narcissistiskt om självförtroendet utsätts för påfrestningar.
Ingen hög självkänsla
Tidigare har narcissism beskrivits som någon med ”hög självkänsla på steroider”. Ny forskning visar dock att det är stor skillnad mellan hög självkänsla och narcissism. Medan narcissist sedan barndomen fått uppskattning för sin prestation, och där även föräldrarna överskattat barnets olika styrkor, har en person med hög självkänsla däremot vuxit upp med föräldrar som varit tydliga med att de uppskattat barnet för dess personlighet, snarare än dess kunskap.
Knappt en procent av befolkningen har diagnosen narcissistisk personlighetsstörning. Men det finns många som har narcissistiska drag i olika stor utsträckning.
Källa: Scientific American
Varningssignalerna ville hon inte se. Det var först när Lena Bivner var nästan nedbruten som hon förstod. Mannen hon levde med var narcissist, och fick kraft av att förnedra henne.
Under åren som de levde tillsammans ändrade hon hela sin personlighet. Hon blev en tystare, mer försynt och tillbakadragen version av sig själv.
Själv märkte hon det inte. Hon hade fullt upp med att vara till lags och leva upp till hans högt ställda, periodvis nyckfulla, förväntningar.
— När vi träffades hade jag mycket som han inte hade: många nära vänner, stabil ekonomi och en bra karriär, säger Lena Bivner.
Kanske var det också det som attraherade honom. Hon var stark och hon var framgångsrik. Lena tänkte inte på det då, men mannen som kom in i hennes liv och tog henne med storm, hade faktiskt inga egna vänner runt sig. Han kastade sig in i hennes liv, och Lena, som varit singel ett tag efter skilsmässan från barnens pappa, kände sig redo för ett förhållande. Han å sin sida visade tydligt att han menade allvar och ville satsa till hundra procent på förhållandet.
— Men utan att jag märkte det började han smyga in elaka kommentarer, straffa mig med tystnad eller lägga över skulden på det han ansåg var fel på mig, säger Lena Bivner.
Själv blev hon förvirrad: De hade det ju så bra. Samtidigt var kasten så tvära. Från att ha varit rosenskimrande passion ena sekunden kunde han nästa sekund reagera med förakt inför det hon sa eller gjorde. Det gick inte att resonera, allt hon sa tolkade han som kritik.
Hon började anpassa sig. Försökte tyda hans signaler redan innan han själv uppfattade vilket humör han var på. Snart trodde hon på allvar att det var henne det var fel på. Att hon skrattade för högt. Flörtade på jobbmötet. Hon började tro att hon saknade förmågan att ge och känna kärlek, saknade kompetens och att hon var värdelös. Att det var fel också på hennes barn och vänner.
— Tidigare har min magkänsla hjälpt mig att tolka olika situationer och personer. Men nu hade jag ingen hjälp av den över huvud taget. I stället började jag luta mig mer och mer mot honom och lyssnade allt mer på vad han sa. Jag blev den virriga, menlösa och inkompetenta person han anklagade mig för att vara, berättar Lena.
Lena drog sig undan från sitt gamla umgänge och hon lät mannen fatta alla viktiga beslut. Han hade ju bäst koll på läget, och dessutom, resonerade hon, ville han ju henne väl och det blev färre diskussioner.
Hennes vänner försökte få henne att inse vad förhållandet gjorde med henne. Lena lyssnade inte. Men hon kände tydligt att hon inte mådde bra. Hon var ständigt nervös och på sin vakt. Hon lade massor av energi på att ligga steget före för att inte reta upp honom. Hon var spänd och gick på tå, beredd på att få en utskällning för något hon inte kunnat förutse.
Hjälpen kom i flera omgångar. Hon började inse att det inte bara var hon som for illa. Också hennes barn började må dåligt. Den insikten skakade om henne.
— När jag började gå i terapi konstaterade min terapeut att det lät som om jag levde med en narcissist. Terapeuten fick mig att, åtminstone delvis, förstå vad det var som hände med mig.
Det som fick henne att bryta för gott var att mannen till slut även började misshandla henne fysiskt. Länge efter det att förhållandet avslutats gick hon på spänn, ryckte till vid plötsliga ljud och hade en obehaglig känsla i maggropen när hon pratade offentligt, skrattade högt eller gjorde en analys av något.
Hon hoppas att hennes berättelse ska hjälpa andra att förstå hur svårt det är att lämna en relation som hennes.
— Men det går. Det är jag ett levande bevis för.
Foto: Viktoria Davidsson
Inlägget Bättre fly än illa fäkta dök först upp på Modern Psykologi.