Sniff

I början av september tog Jenny Jacobsson en tugga av sin frukostsmörgås. På mackan låg en skiva av den vanliga hushållsosten som hon brukar äta om morgnarna, men någonting kändes fel. 

– Osten smakade märkligt, men varken min man eller mina barn höll med mig om att det var något konstigt med den, säger hon. 

En månad tidigare hade hon fått positivt svar på ett antikroppstest mot covid-19. Resultatet förvånade henne inte. Hon hade varit sjuk länge under våren med typiska covidsymtom som kom och gick. Hon hade också tappat lukt och smak under en period. Sedan blev hon frisk, förmågan att känna lukt förbättrades och hon betraktade sig som fullt återställd – ända till den där morgonen med ostupplevelsen. 

– Efter det började allt möjligt att smaka och lukta illa. Grädde luktade plötsligt apa. Läsk och vin smakade simbassäng, säger hon. 

Samtidigt kan det variera kraftigt från dag till dag hur vidrigt hon tycker att saker luktar. 

– Men jag har inte klarat av att äta tillsammans med familjen sedan september. Jag äter ensam, mest blir det gurka, mozzarella och drickyoghurt med gula frukter. Om någon i familjen lagar kött kan jag knappt vara inomhus på grund av att det luktar ruttet. 

Att luktförmågan påverkas av coronaviruset är vanligt. En rad studier visar att 50 procent av dem som får viruset tappar luktsinnet helt, medan 10 till 20 procent drabbas delvis. De allra flesta får temporära problem, för andra blir det långvarigt. 

– Det verkar som att det finns tre grupper: de som tappar lukten i några dagar, de som märker av det i några veckor eller månader och de som får en permanent luktreducering. Den gruppen tror vi kommer landa på 10 till 20 procent, säger Johan Lundström, forskare i klinisk neurovetenskap vid Karolinska institutet.

Det finns två teorier till stört luktsinne i samband med covid-19. Den första teorin går ut på att viruset angriper viktiga stödceller i nässlemhinnan. När de dödas kan de inte hjälpa luktcellernas receptorer att ge cellerna luktintrycken som ska skickas till hjärnan. När informationen uteblir förstörs också viktiga funktioner i själva luktcellen. Den andra teorin går ut på att viruset angriper ett område i hjärnan som kallas luktbulben. Luktbulben är det område som tar emot luktsignalerna från näsan. 

– Vi vet att de som mest sannolikt tappar luktsinnet är yngre kvinnor. Ju yngre man är desto mer sannolikt är det att man drabbas. Bland de som vårdats på IVA är det bara mellan 3 och 10 procent som har luktproblem. Samtidigt vet vi från tidigare studier att sannolikheten att bli fri från luktproblem ändå är högre bland yngre kvinnor, säger Johan Lundström.

I samband med covid-19 har också ovanligt många fått besvär med parosmi, luktförvrängningar. Ofta har man problem med samma dofter som gravida: fisk, kött, mejeriprodukter och kaffe. Många klagar över att saker luktar kemiskt, andra tycker att deras partner luktar lök och barnen bajsblöja. 

– Man vet faktiskt inte vad det beror på men vi tror att det blir en felkoppling i samband med att luktsinnet återbildas. Hos människor nybildas luktcellerna en gång per månad, och vi tror att luktcellerna associerar fel. Ofta blir det en negativ association, säger Johan Lundström. 

Hur bra luktsinne som gemene man har varierar kraftigt. Mellan 4 och 7 procent av befolkningen hade redan före coronan total luktblindhet, anosmi. Ytterligare 20 procent antas ha hyposmi, kraftigt reducerad luktförmåga. Men vi är ofta dåliga på att reflektera över hur bra luktsinne vi har. 

– Forskning visar att det finns noll samband mellan hur bra man tycker att man är på att upptäcka och identifiera lukter och hur bra man verkligen är på det. Tappar man luktförmågan långsamt över tid brukar man inte märka det, men det som händer i samband med corona är att det sker snabbt, säger han. 

Varför vi är så olika bra på lukt beror dels på genetik, dels på sjukdomar. Hur många som tappar luktsinnet på grund av vanliga förkylningsvirus vet man inte, men av de kända fallen har 10 till 15 procent kvarstående luktproblem efter ett år. Förutom förkylningsvirus kan också andra sjukdomar ställa till det, och därför är äldre individer oftare drabbade. 

– Försämrat luktsinne är förknippat med parkinson, multipel skleros, alzheimer, infektioner, inflammation samt depression.

Att det finns ett samband mellan depression och luktsinne har flera forskargrupper slagit fast. Kopplingen går i båda riktningar: depression kan leda till sämre luktförmåga – och tvärtom. Ilona Croy är forskare i klinisk -psykologi vid tekniska universitetet i Dresden i Tyskland och studerar biologiska kopplingar mellan psykisk ohälsa och sämre luktförmåga. 

– Deprimerade personer är sämre än andra på att identifiera lukter. En del återfår sin luktförmåga igen när de inte längre är deprimerade, men inte alla, säger hon.

En biologisk förklaring till det kan finnas i våra hjärnor. Genom att titta på deprimerade personers hjärnor i magnetkamera har Ilona Croy sett att deprimerade har en nedsatt hjärnfunktion när det handlar om att ta emot och identifiera lukt. 

– Vi har också sett att personer som är deprimerade generellt sett har en mindre luktbulb än andra. Luktbulben blir inte större igen även om depressionen försvinner. Vi tror att människor föds med olika stor luktbulb i hjärnan och att en liten luktbulb innebär en medfödd känslighet för att utveckla depression, säger Ilona Croy.

Personer som har tappat förmågan att uppfatta lukter kan i förlängningen också bli deprimerade. Här finns både psykologiska och biologiska kopplingar. Psykologiskt handlar det om att den som förlorar ett sinne, till exempel förmågan att identifiera lukter, kan uppleva att den går miste om sådant som tidigare höjde livskvaliteten. 

– Det kan handla om god mat, dofter vid sex eller att känna vår partners t-shirtlukt, säger Ilona Croy. 

Att vi kan bli nedstämda när många källor till glädje försvinner är inte konstigt. 

– När vi har studerat personer som lider så mycket av sin förlorade luktförmåga att de söker vård, ser vi att en tredjedel av dem har minst medelsvår depression. Det är mycket högre nivåer än man kan förvänta sig hos populationen i stort, säger hon.

Samtidigt gäller det långt ifrån alla med dåligt luktsinne. En del förlorar luktförmågan utan att märka det, andra vet om det men accepterar situationen bra trots allt – och de personerna har, enligt Ilona Croy, en lägre risk för att bli deprimerade. 

De psykologiska aspekterna verkar dock inte vara hela förklaringen. 

– Vi tror att det finns en direkt koppling i hjärnan mellan områden som hanterar luktinformation och andra hjärnområden som ansvarar för vårt psykiska mående, säger hon.

Ännu finns inga studier som har undersökt sambandet mellan tidigare depressioner och långvariga luktbortfall i samband med corona. Inte heller är det känt om de drabbade personerna skulle ha en ovanligt liten luktbulb. 

I dag finns det begränsat med forskning om vad man kan göra åt ett försämrat luktsinne. Det enda som i studier egentligen har visat sig fungera är luktträning, som går ut på att exponera sig för doft regelbundet. Träningen innebär att man i flera veckors tid övar på att känna igen snälla och specifika lukter, till exempel kanel, citron och choklad. Det vanligaste är att välja omkring sex dofter som man övar på två gånger om dagen i tio till tjugo minuter vid varje tillfälle.

Luktträning fungerar också i vissa fall på personer som i första hand är deprimerade, men som också har fått sämre luktförmåga. Ilona Croy har gjort två studier som undersökt hur väl det fungerar, med motstridiga resultat.

– I den första studien tittade vi på äldre personer med mild depression. Där såg vi att luktträning har bra effekt, både på luktförmåga och på mående. Men i vår andra studie, där vi tittade på yngre personer som led av svår depression fungerade inte luktträning. Jag tror att det beror på att personer med svår depression kan ha svårt att motivera sig till luktträning flera gånger om dagen i flera veckor, säger hon.

För Jenny Jacobsson har det nu gått fem månader sedan hon drabbades av de konstiga luktförvrängningarna.

– Det är lite deppigt. Jag vill inte ha det så här resten av livet. Jag påverkas inte bara av matlukt. Även schampo och tvål luktar kemiskt otrevligt. Jag har också blivit lite besatt av att få reda på vad det är som stinker och brukar fråga min sambo om han vet vad det är som luktar när vi är ute och rör på oss, men han brukar inte uppfatta lukterna, säger hon.

Ilona Croy bedömer att det finns en risk för att den psykiska ohälsan kan komma att öka bland dem som inte har fått tillbaka luktförmågan efter coronainfektion. 

– Vi kan förvänta oss en ökad depressionsgrad i gruppen. Vi förväntar oss också att många upplever en försämrad livskvalitet och har svårt att hantera en sådan här specifik förlust. Om vi plötsligt förlorar en stor källa till glädje behöver vi anpassa oss. Det kräver mental kapacitet. Men jag tror att vi kan ha ett bra liv även om vi inte har luktförmågan kvar, säger hon.

För att höja livskvaliteten föreslår hon att man kan börja med att identifiera tre situationer där man saknar sin luktförmåga mest. Därefter gäller det att fundera ut hur man kan kompensera för förlusten.

– Kanske är det inte att äta kanelbullar som ger dig så mycket glädje, utan att baka dem och ritualen runt i kring. Du ska inte sluta baka, utan skapa nya rutiner, kanske höja musiken om du brukar lyssna på musik och se till att njuta av att umgås med familj och vänner, säger hon. 

Samtidigt är det är viktigt, menar hon, att inte lägga för mycket tankekraft på saker som man inte längre kan njuta av, utan i stället koncentrera sig på det som fungerar. Det finns också sådant som personer i ens närhet kan göra för att hjälpa den luktblinda på traven.

– Om de runt om vill göra personen en tjänst vore det snällt om de också kunde börja prata om sådant som är
relevant för den luktblinda. Att bara prata om hur det smakar blir ju exkluderande, försök att inkludera. Det går att prata om aspekter som textur, krispighet, färger och temperatur. Sluta inte att prata om mat – det är sådant som folk normalt gör tillsammans, säger hon.