Avhoppare från Silicon Valley har skapat en rörelse som varnar för att nätjättarna gör oss beroende av snabba kickar från våra smarta telefoner.
När Max Stossel berättar om sin tidigare karriär som strateg inom sociala medier låter han som en före detta langare som gör avbön.
– Jag tänkte att jag inte tvingar någon att använda min produkt. Men med tiden insåg jag att det är skillnad mellan vad vi faktiskt vill göra och de handlingar vi utför när vi utsätts för stimuli som triggar våra känslor.
Max Stossel arbetade för storföretag som Budweiser och Dove och en rad startups. Målet var att få människor att tillbringa så mycket tid som möjligt framför sina smarta telefoner. Nu är han en av frontfigurerna för en växande rörelse med rakt motsatt ambition. Organisationen Center for humane technology och rörelsen Time well spent startades av Tristan Harris, tidigare designetiker på Google. Tillsammans med andra avhoppare från nätjättar som Facebook och Apple varnar Tristan Harris för hur en grupp människor, de flesta av dem män i 20–35-årsåldern, från sina kontor i Silicon Valley styr miljarder människors beteenden. De vill få oss att stanna kvar i apparna så länge som möjligt och därmed maximera mängden annonser vi utsätts för i dem.
– Det finns bara 24 timmar på ett dygn och alla företag vill ha allt mer av den tiden för att göra aktieägarna nöjda, säger Max Stossel och målar upp en dystopisk bild av vår samtid:
– De här digitala systemen ser inte på dig som en människa med relationer, hopp och drömmar, utan som en råvara som ska mjölkas på uppmärksamhet.
Och vi levererar: vi använder våra smarta telefoner omkring fyra timmar per dag och tittar på dem 150 gånger om dagen.
– Många fastnar i 20 minuters scrollande på Instagram när de kanske bara skulle titta på klockan på mobilen. De här företagen är otroligt skickliga på att spela på våra psykologiska svagheter, säger Hoa Ly, doktor i psykologi och talesperson för den svenska avdelningen av Time well spent.
En septemberdag 2007 klev 75 studenter in i ett klassrum på elituniversitetet Stanford i norra Kalifornien. Gruppen som började studera i beteendepsykologen BJ Foggs Persuasive technology lab kom att kallas för ”Facebook-klassen” och har blivit mytomspunnen i Silicon Valley. BJ Fogg lät sina studenter tillämpa hans teorier om hur teknologi kan användas för att förändra beteenden genom att de fick programmera appar till det då tre år gamla företaget Facebook.
Det skedde i helt rätt tid – Apple hade lanserat sin första Iphone bara några månader tidigare. Tio veckor efter kursstarten hade studenterna tillsammans genom sina appar samlat in en miljon dollar i annonspengar och lockat till sig 16 miljoner användare. Flera studenter från BJ Foggs laboratorium kom att bli tunga namn i Silicon Valley, på företag som Facebook, Uber och Google. I BJ Foggs klassrum satt också Tristan Harris och Nir Eyal, som 2014 gav ut bästsäljaren Hooked, en guide till hur man skapar vanebildande teknologi.
– Många av de mest framgångsrika personerna i Silicon Valley har en bakgrund i skärningspunkten mellan psykologi och teknologi, säger Nir Eyal.
– De här människorna har större förståelse för hur du fungerar än vad du själv har.
I Hooked bygger Nir Eyal vidare på BJ Foggs berömda modell för att ändra en persons beteende. Det krävs att tre krafter sammanstrålar: moti-vation, förmåga och en trigger. Det vill säga att vi måste vara motiverade att utföra beteendet, det ska vara lätt och det måste finnas en utlösande faktor som får oss att agera. Ett exempel är Instagram, vars grundare Kevin Systrom och Mike Krieger utbildade sig i BJ Foggs övertalningslabb. Det fanns redan tidigare tjänster för att dela bilder på nätet, men Instagram gjorde det lättare (ökad förmåga), roligare (ökad motivation, genom filter som gjorde att mobilbilderna kunde se mer professionella och konstnärliga ut), och kombinerade detta med triggers, som aviseringar i telefonen när någon gillar din bild. Instagram köptes upp av Facebook för en miljard dollar och har i dag 800 miljoner aktiva användare.
Annons:
En nyckel till framgångsrik design av mobilappar är intermittent förstärkning, det vill säga att belöningarna för det önskade beteendet portioneras ut oregelbundet. Mekanismen finns även i spelautomater på kasinon. Varje gång du trycker på en enarmad bandit vet du inte om resultatet kommer att bli en belöning eller ingenting alls. Resultatet är extremt beroendeframkallande. Det samma gäller i sociala medier: När vi öppnar Snapchat, Twitter, Facebook eller Tinder hoppas vi att någon har gillat vår bild, skickat ett meddelande eller postat något roligt. Vi fortsätter att uppdatera flödet, trycka på den röda aviseringssymbolen eller swipa höger i hopp om en ny kick.
Sociala medier spelar också på människans behov av bekräftelse och social tillhörighet.
– Det har varit fördelaktigt i evolutionen att hålla koll på vad som händer i vår grupp när det gäller relationer, allianser och statushierarkier. Vad tech-företagen har lyckats med är något väldigt svårt – att spela på detta och på vår nyfikenhet på social information, säger Hoa Ly.
Med 2,2 miljarder aktiva användare varje månad är Facebook ungefär lika utbrett som kristendomen i världen. Youtube har med 1,5 miljarder användare nästan lika många följare som islam. Effekter-na av att så många låter sig manipuleras urholkar våra samhällen på flera sätt, hävdar Silicon Valley-avhopparna på Center for humane technology: stress och sömnbrist, hat och falska fakta, barn som bedömer sitt värde utifrån antalet likes.
– Det som skrämmer mig mest är förlusten av en gemensam förståelse och verklighetsbild, säger Max Stossel. Sedan Donald Trumps valseger 2016 har Facebook anklagats för att ha skapat en kris för amerikansk demokrati genom att plattformen utnyttjats av hatkampanjer, extremister och ryska desinformatörer för att dupera medborgarna.
– Det bästa sättet att fånga vår uppmärksamhet är rädsla, raseri eller att knuffa oss mot de extrema idéer som vi är mest mottagliga för. Algoritmerna bryr sig inte, säger han.
Men enligt kritiker inom forskningsvärlden saknas det en viktig sak i diskussionen kring Time well spent, nämligen vetenskapliga bevis för att teknologianvändandet faktiskt har skadliga effekter på vår hälsa.
– Det är oerhört viktigt att vi pratar om livsbalans och hur vi kan använda teknologi på ett sätt som gynnar oss. Men enligt min mening skjuter de sig själva i foten när de fokuserar på beroende och negativa hälso-effekter av att tillbringa mycket tid med teknologi, säger Daniel Kardefelt Winther, som forskar om teknologi och beroendeproblematik vid Karo-linska institutet.
– Att fokusera på evidens-lösa påståenden om att teknologi skulle leda till depression, att det är ett beroende, tar över dopamin-systemet – då är vi helt plötsligt ute och rör oss i något slags låtsasvärld och tappar fokus på det som är viktigt, säger Daniel Kardefelt Winther. Han menar att det i nuläget inte finns tillräckligt långsiktiga studier för att säga något om de mentala hälso-effekterna av teknologianvändande.
– Det är mycket möjligt att om man tillbringar för mycket tid på till exempel Snapchat så kan det trycka bort andra aktiviteter som vi skulle må bra av att göra i stället. Men vi vet inte. Det behövs bättre forskning, säger han.
I en studie från 2016 från organisationen Common sense media (som samarbetar med Time well spent) beskrev nästan hälften av de tillfrågade tonåringarna sig som ”beroende” av sina smarta telefoner. Men internetberoende finns inte med i den amerikanska psykiatriska diagnosmanualen DSM-5.
– Att beskriva vad som ofta är barns användning av ny teknik på samma sätt som när man pratar om substansmissbruk är missvisande. Det finns ingen evidens som visar på jämförbara negativa effekter. Man riskerar att stigmatisera barn när man använder den här typen av terminologi, säger Daniel Kardefelt Winther.
Även Nir Eyal är kritisk till Tristan Harris, hans gamla studiekamrat från Stanfords beteendelabb.
– Allt prat om att teknologin kapar våra hjärnor och är helt oemotståndlig är helt enkelt inte sant. Mark Zuckerberg kan inte hindra dig från att radera Facebook-appen på din telefon eller ändra aviseringsinställningarna. Teknologin är inte problemet, utan beroendet av distraktion. Och vi måste fråga oss var det behovet kommer från. Det har alltid funnits onyttiga sätt för oss att använda vår tid. Innan mobiltelefonerna var det tv, och innan dess tabloidtidningar och radio.
Hoa Ly håller med om att det behövs mer forskning.
– Fred Nyberg, professor i beroendeforskning, har sagt att beroende av telefonen och vissa tjänster påminner om substansberoende, till exempel genom att vi känner abstinens när vi inte får använda oss av telefonen. Men det finns ingen evidens för att likställa mobilberoende med drogberoende, menar Hoa Ly.
– Däremot vill jag påstå att det finns bra studier som tydligt visar på att våra telefoner försämrar vår kognitiva förmåga i stunden, och forskning som tyder på att mycket och inom citationstecken ”fel” användning av sociala medier kan påverka vårt välmående negativt, säger han.
Vid University of Texas gjordes en sådan studie 2017 som visade att försökspersonernas kognitiva förmåga – mätt genom förmåga att lösa uppgifter på en datorskärm – försämrades bara av att ha mobiltelefonen intill sig utan ljud på, jämfört med att ha den i ett annat rum. En studie som presenterades i slutet av 2016 visade att ”passivt konsumerande av Facebook”, som att titta på sina vänners poster utan att interagera, har negativa effekter på välmåendet. Facebook valde vid årsskiftet att kommentera studien och tillade att ”aktiv interaktion” med nära vänner däremot leder till ”förbättrat välmående” och ”glädje”. För Facebook är alltså lösningen att tillbringa mer tid på plattformen. Men att Facebook, som tidigare alltid viftat bort eller ignorerat alla former av kritik, ser sig tvungna att kommentera studien är ett tecken i tiden.
Oavsett evidensen om hälsoeffekterna har vår skärmtid snabbt gått från att ses som en nödvändig del av en uppkopplad samtid till att debatteras som ett problem. I en bloggpost i början av januari refererade Facebook-grundaren Mark Zuckerberg till Time well spent, när han hävdade att företagets mål var att föra människor närmare varandra och göra användarnas vistelse på plattformen till ”väl använd tid”.
Facebook ändrade i samband med detta sin algoritm så att personliga inlägg från vänner hamnar högre upp i flödet, på bekostnad av virala videor, annonser och även journalistiskt material. Men kampen om vår uppmärksamhet lär rasa vidare. Max Stossel på Center for humane techology är inte imponerad. För Facebook handlar ”väl använd tid” fortfarande om likes, meddelanden, kommentarer och delningar på deras plattform.
– Det synsättet är fel från början och missar den myriad av möjligheter som finns i livet utanför Facebook. Ingen vaknar på morgonen och tänker ”jag hoppas verkligen att jag kan lägga så mycket tid på Facebook som möjligt i dag” eller ”i dag är en bra dag att kommentera hundra av mina vänners inlägg”, säger han.
Jonas Cullbergs reportage publicerades först i Modern Psykologi 4/2018: Pappersutgåva | För skärm (Google play) | För skärm (Itunes) | Prenumerera