Så utvecklas du och din partner i rätt sällskap.
Var är Bo Kaspers-skivan? Vi måste ha den till parmiddagen i morgon.” ”Varför måste vi ha just den?” ”För att den signalerar att det är mysigt.”
Konversationen kommer från tv-serien Solsidan, där det nyinflyttade paret Alex och Anna i säsong ett ska äta middag med sina nya grannar. Den forcerade mysigheten övergår senare till att paren försöker bräcka varandra i överdådiga middagar. Serien driver friskt med parmiddagar vilket är tacksamt eftersom igenkänningsfaktorn är hög: vare sig man älskar eller hatar dem så har de allra flesta erfarenhet av denna umgänges-form. Därför är det inte så konstigt att fenomenet är grundligt utforskat i populärkulturen. Och nu har även psykologerna börjat studera parmiddagarna.
På Wayne state university i Michigan, USA, har Keith Welker och Rich Slatcher kommit fram till att parmiddagar kan stärka den egna relationen, men då gäller det att middagssamtalet är meningsfullt. Efter att tidigare ha dragit den icke så förvånande slutsatsen att känslan av närhet i en parrelation ökar när man visar mer känslor, konstaterar de nu att samma sak gäller när par gör detta tillsammans med andra par i stället för sinsemellan. I studien fick 150 par svara på personliga frågor och diskutera avgörande livshändelser tillsammans med andra par. Detta förde dem närmare varandra och de kände också en mer passionerad kärlek till sin partner än den kontrollgrupp av par som bara småpratade om icke-personliga och inte så känslosamma ämnen.
Eva Vadenmark är legitimerad psykolog och psykoterapeut med inriktning på just parrelationer. Hon tycker att studien speglar hur människor upplever parmiddagar och sociala situationer med andra generellt. Hon efterlyser fler meningsfulla möten eftersom människor mår bäst av att få vara just personliga och ha betydelsefulla samtal. Även när det handlar om parmiddagar med personer man inte känner särskilt väl.
– En anledning till att parmiddagar kan kännas mer tärande än närande är att det ofta blir ytligt. För att det ska vara trevligt måste man på ett eller annat sätt ta upp en meningsfull tråd, något som är personligt och berör mer på djupet. Med vissa vänner blir det så oavsett vad vi pratar om, men i andra, nyare kontakter måste man kanske jobba mer aktivt med det, säger hon.
Och nog får man jobba ibland. Johan, som är sambo med Martin sedan fem år tillbaka, vittnar om att det i ärlighetens namn inte är alla parmiddagar som känns meningsfulla.
– Det känns som om någon alltid blir lidande. En person hamnar ju alltid med sin partners väns partner, och ibland klickar man helt enkelt inte, säger han.
Eva Vadenmark håller med om att risken för att falla in i uppdelningen där de gamla kompisarna snackar på, medan de två som inte känner varandra tvingas krysta sig till ett samtal, är stor.
– Men om man redan från början får in alla i diskussionen blir det svårare att överge partnern och dela upp sig två och två. Känner man inte varandra är det berikande att få berätta vem man är, säger hon och föreslår låta människor presentera sig själva eller någon av de andra.
– Fungerar inte det kan man ställa personliga frågor och till och med använda små kort med teman för att få igång konversationen. Det kan ju kännas krystat när man bara är fyra personer, men det fungerar oftast väldigt bra och man får med alla i samtalet, säger hon.
Kanske är det vanligaste problemet med parmiddagar just det att de riskerar att bli ytliga och uppdelade. Men i värsta fall kan det ju bli mycket värre än så. Hur hanterar man situationen om det blir bråk? Det är något som Marie, som är gift med Anders sedan 15 år tillbaka, har funderat över:
– Om ens partner säger något pinsamt eller uttrycker en åsikt som man inte håller med om, ska man då säga ifrån och riskera att börja bråka? Eller ska man hålla god min för sällskapets skull?
Eva Vadenmark tycker inte att man ska vara lojal med något man tycker är fel.
– Man ska vara sann mot sig själv, det ger det mest levande förhållandet på sikt. God kommunikation är jätteviktigt i en relation, och man ska kunna säga ifrån eller ifrågasätta det ens partner gör utan att man blir ovänner.
Hon poängterar att om man har problem i relationen i stort, så lyser det igenom i alla sammanhang och kan såklart blossa upp under parmiddagen. Bråkar man ofta när man är på middagar kan det vara dags att se över relationen.
– Då handlar det om att ta reda på vad som ligger där under, och verkligen kommunicera, bland annat genom att lyssna på riktigt och prata om hur man själv känner, inte om vad ens partner gör, säger Eva Vadenmark.
– Men vad gör man om det andra paret plötsligt börjar bråka? Vi har faktiskt en del vänner som gör så, säger Johan, som allt mer drar sig för parmiddagar med vissa vänner av just den anledningen.
– Här är ärlig och rak kommunikation återigen viktig, säger Eva Vadenmark:
– Som värd kan man påpeka att det skulle vara skönt om vi kunde prata i stället. Man kan faktiskt också säga att man blir störd av att se det andra paret bråka. Man kan visa att man förstår att de är upprörda, men också hjälpa dem att se att de inte är ensamma och att deras gräl blir plågsamt för alla runt bordet.
Hon tycker inte heller att man ska stirra sig blind på parmiddagen som koncept, om dessa sammankomster tenderar att bli jobbiga.
– Kanske ska man bryta upp den där parkonstellationen och sträva efter andra typer av umgänge som i stället bygger på att vi har ett gemensamt intresse. Då kan människor i alla åldrar mötas – både singlar och par. Partnerskap får vara med såklart, men det kanske inte behöver vara en förutsättning
Text: Karin Skagerberg
4 Steg till en god parmiddag
1) Hitta det meningsfulla samtalet. Ta teman och personliga frågor till hjälp.
2) Få med alla i samtalet från början. Då blir det svårare att falla in i klassiska uppdelningar senare under kvällen.
3) Bli bättre på att kommunicera med din egen partner så riskerar ni inte att bli ovänner över småsaker när det vankas parmiddag.
4) Om du och/eller din partner ändå inte njuter av parmiddagar: överväg andra konstellationer och bjud in till andra typer av umgänge.
Tips från Eva Vadenmark
Karin Skagerbergs artikel publicerades först i Modern Psykologi 9/2014: Pappersutgåva | För skärm.