Har du någonsin sett en bild på en plats som känns märkligt, nästan skrämmande bekant, kanske som om du sett den i en dröm – även om du vet att du aldrig varit där?
Sedan något år tillbaka har olika internetforum svämmat över av bilder på just den här typen av platser, så kallade liminal spaces på engelska (liminal betyder ungefär mellanrum och kommer från latinets limen som betyder tröskel). Ofta rör det sig om platser som är just på gränsen – offentliga ställen där det inte är meningen att man ska tillbringa lång tid, utan snarare vara på väg mot något annat, till exempel parkeringsplatser, väntrum eller gallerior. Och de är nästan alltid tomma. Avsaknaden av liv bidrar troligen till den lätt olustiga känslan som de flesta får av att titta på bilder av liminal spaces. Sigmund Freuds das Unheimliche, där det familjära får inslag av det ofamiljära och blir skrämmande, nämns också ofta i anslutning till dessa bilder.
Termen liminality användes redan 1908 av socialantropologen Arnold van Gennep i boken Rites of passage, för att benämna en av tre faser i initiationsriter, den så kallade liminalfasen som är övergångsfasen innan riten är fullbordad.
Men varför liminal spaces i bemärkelsen fysiska ”mellanrumsplatser” blivit en så populär googlesökning det senaste året är svårt att svara på. Kanske har pandemin, som lämnat en hel del offentliga platser och miljöer tomma, något med saken att göra.
Inlägget I mellanrummet kan alla känna igen sig dök först upp på Modern Psykologi.