”Don’t just do something, sit there”

I höst leder Ullakarin Nyberg det nya programmet ”Livet med Ullakarin Nyberg” som ersätter Radiopsykologen. Där berättar människor sin historia och hon ger vägledning.

– Jag tror starkt på att berättelsen har en inneboende kraft. Det är trösterikt att få formulera sig kring de tankar och känslor man bär, och själv hitta fram till sina resurser.

Till vardags arbetar Ullakarin Nyberg med självmordsprevention och vet att man kan åstadkomma förändring bara genom att lyssna på vad människor har att säga.

– Min roll är att hjälpa människor att bli begripliga för sig själva. Ofta berättar de saker för mig som de aldrig har berättat för någon förut.

Nu har hon skrivit boken Konsten att mötas (Natur & kultur) tillsammans med läkaren Stefan Einhorn och journalisten Kattis Ahlström.

– Vi tycker alla att möten är oerhört viktiga, men har olika ingångsvinklar.

Vad har du lärt dig?

– Ett bra möte kan göra mer för en annan människa än vi tror, hjälpa någon att känna sig sedd och väl till mods. Det handlar om att stanna, intressera sig och lyssna klart på personen, i stället för att leverera åtgärdsförslag och goda råd, som är så vanligt i vår kultur.

Hon nämner det engelska uttrycket, ”Don’t just sit there, do something” men vänder på det: ”Don’t just do something, sit there”.

– Det räcker långt att vara närvarande – ”jag finns för dig, jag vill gärna förstå” – utan att försöka ”fixa” den andra. Att våga mötas i det som är svårt, utifrån utgångspunkten att vem som helst kan drabbas.

Hur viktiga möten är, och vilken stor skillnad de kan göra, fick hon själv erfara när hon drabbades av bröstcancer.

– Om en främling log eller visade vänlighet när jag gick igenom min tunga behandling kunde det påverka hur jag kände mig hela den dagen och göra att allt blev lättare.

– Elakheter har motsatt effekt och kan såra och skada mer än vi förstår. Det syns ju inte på utsidan vad människor brottas med. Kanske har någon just fått ett cancerbesked, eller haft ett dödsfall i familjen.

Hon tycker att vi borde se oss själva som en tillgång, våga vara viktiga för en annan människa.

– Vi använder vänlighet och vår inneboende medmänsklighet för lite, men det är en kraft som vi alla har inom oss, och kan utveckla!