Terapin får mig att må dåligt

Jag har börjat gå i psykoterapi och har varit på två möten. Vid det senaste pratade vi om mina tidiga minnen och jag fick tillbaka en obehaglig känsla från en traumatisk händelse för mig som barn. Denna händelse har alltid funnits i minnet men inte minnet av känslan som var då. Denna händelse är inte anledningen till att jag sökt terapi. Nu vill jag bara gråta och tycker att känslan som kom från händelsen i barndomen är jättejobbig att påminnas om. Funderar nu på om terapin kan skada mer än hjälpa. Är det rimligt att känna så här?

För det första vill jag uppmana dig att ta upp detta med din terapeut nästa gång ni ses. Då kan terapeuten hjälpa dig förstå vad som hände och ni kan diskutera hur ni ska jobba vidare. Men jag ska också beskriva för dig vad du verkar ha varit med om så att det blir mer begripligt för dig. När vi pratar om ett traumatiskt minne så är det lätt att känslan, kopplad till minnet, aktiveras. Du säger att minnet alltid funnits där, men inte känslan. Kan det vara så att du mest snabbt tänkt på minnet och sällan pratat om det? När vi pratar högt om något, och när någon ställer detaljerade frågor till oss, så väcker det mer känslor än när minnet bara fladdrar förbi i vårt medvetande i vardagen.

När vi söker terapi gör vi det oftast för att vi upplever något konkret problem i vardagen, till exempel ångest, nedstämdhet, höga krav på oss själva eller relationsproblem. Vi ser sällan själva mönstret och kopplingarna tillbaka till tidiga minnen. Efter en tid i terapi brukar kopplingen bli tydligare. Därför kan det mycket väl vara så att minnet har en koppling till det du sökt terapi för även om du inte ser den ännu.

I en ideal värld så skulle vi terapeuter kunna förbereda våra klienter på att det vi pratar om i en terapi kan väcka jobbiga känslor. Och idealt skulle klienten själv vara helt medveten om precis hur det kommer att kännas. Detta för att kunna ta ett beslut om klienten är beredd att gå in i en terapi trots att det kommer att bli jobbigt. Men verkligheten är den att det inte går att på förhand veta vad som kommer att triggas eller hur det kommer kännas. I en ideal värld skulle alla terapeuter också märka av när klienten upplever ett större obehag än den kan hantera. Men dels är inte alla terapeuter lika tränade i att göra det, dels har alla inte lika stor förmåga att fånga upp signaler i rummet. Även de mest skickliga terapeuter missar vissa signaler. En del klienter har också väldigt invanda strategier som till en början döljer känslomässiga reaktioner.

Du ska veta att det inte är något skadligt i det som skett, även om det känns mycket jobbigt. Men det är viktigt att du får hjälp att hantera det som triggats igång. Om du tar upp vad som hände med din terapeut, och denne är kompetent nog, så kommer du att få hjälp att förstå och hantera känslan samt få hjälp att bearbeta minnet och känslorna kopplade till det. 

Om din terapeut inte skulle ha den förmågan och du märker att du fortsatt upplever känslor i din vardag som du inte vet hur du ska hantera, så rekommenderar jag dig att kontakta en annan legitimerad psykolog eller psyko­terapeut.

⁄ Sofia Viotti, legitmerad psykolog/Psykologiguiden.se