Människors reaktioner på händelser som pandemier, terroristattentat och miljöförstöringar skiljer sig markant åt, även fast det sistnämnda orsakar flest dödsfall och kostnader för samhället i dagsläget. Detta kan delvis förklaras med att det finns fyra egenskaper som ett hot kan besitta som gör det mer sannolikt att vi människor kommer att reagera på det. Dessa fyra egenskaper är intentionalitet, hastighet, moral och tid.
Ju fler av dessa egenskaper ett hot besitter desto troligare är det att vi kommer att reagera på hotet och vilja avvärja det snabbt, oavsett hur farligt detta hot faktiskt är för oss. Terroristattentat besitter till exempel alla dessa egenskaper medan global uppvärmning ingen av dem, därav reagerar vi så olika på dem.
Se gärna min tidigare artikel som också diskuterade varför vi människor reagerar så olika på dessa faror och hot i vår omgivning. Nyligen har ett nytt hot dykt upp för oss, vilket är en global pandemi som orsakas av ett virus som heter Sars-Cov-2 som kan ge upphov till sjukdomen Covid-19. Viruset sprids snabbt och resulterar i en rad olika symtom, som i värsta fall leder till döden. Vilka egenskaper besitter då detta virus och hur reagerar vi på denna fara?
Viruset sprids med hög hastighet, det går att följa spridningen varje dag kontinuerligt. Det finns en moralisk faktor, då de sjuka ligger nedsövda på sjukhus, sjukhuspersonal jobbar långa skift och familjer förlorar sina närmaste. Hotet ligger inte i framtiden (tidsdimensionen) utan händer här och nu, dagligen. Det går också att koppla dödsfallen och insjuknanden till Covid-19.
Den enda egenskapen viruset inte besitter är intentionaliteten. Det är inga personer eller organisationer som ligger bakom viruset, som har en elak intention, såvida man inte är konspiratoriskt lagd. I stället är det ur denna synvinkel mer likt global uppvärmning, något som kommer från naturen, men som påverkats av mänsklig aktivitet.
Röster i debatten om global uppvärming har påpekat att om denna frågan fått samma utrymme som Covid-19 pandemin har haft så kunde effekten på vår förmåga att minska den globala uppvärmningen och all övrig miljöförstörning varit större. Det ges dock inte samma utrymme i media eller från regeringars håll när det gäller global uppvärmning, trots att faran är större.
Forskare har tidigare varnat för framtida viruspandemier, med både precision vad gäller utbrottskälla, spridning och effekter på människors hälsa. Liknande som forskare varnar för de pågående negativa effekterna av miljöförstörning och kommande potentiella katastrofscenarier.
Våra svagheter och blinda fläckar som är inbyggda i våra rädslosystem kan motverkas, med vetskapen om att våra rädslor ibland kan få oss att reagera väldigt olika på faror som har liknande allvarlighet så kan vi lära oss att se på och reagera på hot annorlunda och ta aktiva förebyggande åtgärder.
Viruspandemier har alltid funnits och kommer antagligen inte att försvinna, människans sätt att leva ökar också risken att virus överförs från djur till människa, sprids vidare och orsakar utbrott. En ny viruspandemi kan bli mycket värre än den vi ser nu, det här kan vara en försiktig varning från naturen att våra samhällen och våra liv är sköra. Att det inte är vi som dikterar villkoren.
Vaccin kommer att hjälpa i kampen mot pandemier, men vaccin tar lång tid att utveckla och kostar stora summor pengar att tillverka och distribuera. Varje gång en pandemi kommer blir det svårt att låsa in oss och vänta på ett vaccin. Precis som vi inte enbart kan förlita oss på mirakelmediciner mot välfärdssjukdomar och teknologiska lösningar på miljöproblemen.
Denna pandemi, som kom väldigt lägligt om man ser till utvecklingen av denna annalkande katastrofen som global uppvärmning kan medföra, kan göra att vi börjar att förändra våra beteendemönster och samhällen. Samt funderar över hur vi kan ändra våra reaktioner på olika hot och faror som drabbar oss.
Anders Rydström är doktorand i psykologi vid Karolinska institutet i Stockholm.
Beställ Modern Psykologi: Köp lösnummer | Prenumerera