Allan Linnér ser i boken Vi slog följe en stund (Natur & Kultur) tillbaka på en lång karriär som psykolog och terapeut.
Många känner igen honom som radiopsykologen i SR P1, ett uppdrag som han hade åren 2012–19. Men Allan Linnér har träffat klienter, i par och enskilt, för psykoterapier i över 40 år. I boken Vi slog följe en stund , reflekterar han kring erfarenheterna, mötena och människorna han genom åren har fått slå följe med.
Vad har du lärt dig?
– Oavsett om jag träffar en person i terapi eller om det handlar om samtal i radio så har jag lärt mig vikten av att möta den andre där den är. Den som söker terapi gör det ju för att personen har ett bekymmer, men det kan få till följd att jag får veta mycket om just det som inte fungerar, på bekostnad av andra nyanser. Om jag lite grann släpper ambitionen att direkt försöka lösa och förstå, och bemödar mig om att vara där den andre är – och möta människan, inte bara bekymret – då får vi nästan alltid till ett bra samtal, säger Allan Linnér.
– Samtalen skulle ibland kunna jämföras med ett bra ligg – det måste finnas en kontakt och ömsesidighet med lite resonans i.
Och trots att alla möten är unika, ser han universella teman återkomma, gång på gång.
– Det är just den växelverkan mellan det absolut personliga och det allmängiltiga som är spännande. Vi människor tenderar att hamna i liknande predikament och i slutänden handlar det ofta om att vi vill bli älskade, känna oss viktiga och ha en plats i gemenskapen.
Karin Skagerberg är redaktör på Modern Psykologi. Texten publicerades först i nummer 8/2019: Pappersutgåva | För skärm (Google play) | För skärm (Itunes) | Prenumerera