Att ta selfies med mobilen behöver inte vara en självupptagen och ytlig handling, utan kan i stället förstärka gemenskap – i alla fall när de tas på offentliga platser eller i offentliga sammanhang. Det menar forskare från Göteborgs universitet, som har undersökt selfie-fotograferandets betydelse i kommunikation mellan människor i sociala, snarare än individuella psykologiska, sammanhang.
I sin studie observerade de mobil- och kameraanvändare på caféer, djurparker och turistattraktioner både i Sverige och utomlands. De såg hur personer fotograferade sig själva och sig själva ihop med andra i vad forskarna beskriver som ett ”lekfullt utbyte av visuell information”. Fotona som delades snabbt i sociala medier verkade frammana en känsla av samhörighet och förstärkte upplevelsen.
– Det finns mycket mer att säga om selfien som fenomen än det vi kan se när vi studerar den online. Mycket psykologisk forskning har utgått ifrån varför man tar selfies, men vi har studerat snarare hur och vad som sker. Därför har vi gjort en studie av selfien som ett ”offlinefenomen”, och studerat den sociala situationen kring selfiens produktion och konsumtion. Vi kunde se att själva fotograferandet och redigeringen av en selfie ofta är en social företeelse, vilket betyder att vi inte ska betrakta en selfie som en isolerad händelse även om vi bara ser en person på bilden. Det finns mycket mer bakom selfien som vi behöver förstå med forskningsmetoder som spänner över både digitala och fysiska arenor, säger Alexandra Weilenmann, professor i interaktionsdesign och en av forskarna bakom studien som publicerats i Mobile Media & Communication.
Karin Skagerberg är redaktör på Modern Psykologi: Pappersutgåva | För skärm (Google play) | För skärm (Itunes) | Prenumerera
Gillade du den här artikeln? Stöd Modern Psykologis journalistik genom att swisha valfri summa till: 123 157 9937. Skriv ”MP Online” i meddelanderaden.