BOKRECENSION. En bra bok slår an något som känns väldigt privat – hos alla sina läsare. A little life är en sådan där roman som man känner att man vill ha för sig själv och samtidigt dela med hela världen.
Fyra vänner i New York följs i decennier, deras vänskap är kärnan och efter ett tag stakar en huvudperson med ett grumligt förflutet ut sig. Handlingen låter inte spännande nog för att hålla en bok igenom, i synnerhet inte i 700 sidor, men det var länge sedan jag så innerligt önskade att en bok inte skulle ta slut. Detta trots att det bitvis är djupt obehaglig läsning med grafiska skildringar av självskadebeteende och utsatta barn. Frågor om hur våra tidiga levnadsår formar oss, om man kan bli hel efter övergrepp och, inte minst, om man kan rädda en annan människa – ekar i huvudet långt efter att läsningen är över. Men boken är också fylld av värme, finurliga dialoger och personporträtt som bottnar. Den privata känslan den får fatt i, som redan drabbat många läsare och placerat boken på mängder av topplistor, tror jag är ensamhet.
Karin Skagerbergs bokrecension är hämtad ur Modern Psykologi 1/2017: Pappersutgåva | För skärm (Google play) | För skärm (Itunes) | Prenumerera
Gillade du den här artikeln? Stöd Modern Psykologis journalistik genom att swisha valfri summa till: 123 157 9937. Skriv ”MP Online” i meddelanderaden.