KRÖNIKA. The Male Gaze, Den Manliga Blicken, är ett begrepp som myntades av filmkritikern Laura Mulvey för att beskriva hur filmkameran placerar den heterosexuella, manliga karaktären i rollen som betraktare. Vad som händer är att kvinnor förnekas sin subjektivitet, sin individualitet, sitt agentskap. Den manliga blicken innebär därmed också att kvinnor framställs som passiva medan män ses som aktiva.
Men den manliga blicken är så internaliserad i oss kvinnor att vi inte ens är medvetna om att vi ständigt bär den med oss. Eftersom kvinnor också lär sig att observera och döma sina kroppar och ständigt övervaka sitt utseende, leder det till att de blir alienerade från sina kroppar. Det påverkar vår självkänsla, vår kroppsbild, vårt välbefinnande.
När kroppspositivisterna blev synliga i sociala medier kom de som ett välkommet avbrott. Plötsligt fick vi se andra sorters kroppar än de vi var vana vid att betrakta. Kroppspositivismen vill förkasta kulturella diktat om hur den (kvinnliga) kroppen och sexualiteten ska se ut eller vara. Budskapet är att man har rätt till sin egen kropp och kan vara nöjd med den oavsett hur den är. Det är befriande. Vi behöver spä ut representationen med andra sorters kroppar.
Samtidigt undrar jag ibland om vi inte lurar oss själva. För fokus är fortfarande på kroppen. Visserligen tar kroppspositivisterna genom sina bilder tillbaka rätten att själv få definiera vem man är, själv få bestämma hur man vill se ut. De säger fuck you till den manliga blicken. Men saken är den att de fortfarande förhåller sig till den.
Det är förstås viktigt att inse att den kvinnliga kroppen ständigt är betraktad, ständigt blir bedömd. Att den manliga blicken finns där. Men jag tror att svaret är att hårdnackat och oförsonligt avvisa den. Att vägra acceptera den. Att inte låta den blicken störa mig. För det är då jag plötsligt står och rakar benen i stället för att skriva min roman.
Jag vill också se andra bilder. I de bilderna finns det som de kvinnliga aktiva individerna har skapat, deras subjektiva tankar, känslor, erfarenheter skildrade i film, böcker, ord. Jag bryr mig inte särskilt mycket om hur deras kroppar är skapta. Jag vill se med deras ögon och ut.
Jenny Jägerfeld är legitimerad psykolog och författare. Hennes krönika publicerades först i Modern Psykologi 10/2018: Pappersutgåva | För skärm (Google play) | För skärm (Itunes) | Prenumerera