”Forskning visar att arbetsminnet är en av de viktigaste kognitiva funktionerna för vårt dagliga liv, då det är arbetsminnet som gör att vi bland annat kan följa instruktioner, planera vår vardag och hänga med i sociala konversationer. Det har dessutom visat sig vara en direkt prediktor för skolprestation. Cogmed tränar just arbetsminnet, en distinkt funktion i hjärnan som är mycket nära kopplad till koncentrationsförmåga och fokus. Det finns ingen tvekan om att arbetsminnet i sig är viktigt och att det därför är värdefullt att kunna förbättra det. Jag vill med detta inlägg därför bemöta den vinklade sammanfattning av forskningsläget i allmänhet och Cogmed i synnerhet som görs i Mattias Ribbings poddavsnitt ‘Därför funkar inte hjärnträningsspel‘.
Felaktiga slutsatser – I podden hävdas att metaanalysen från 2012 av Melby-Lervåg och kollegor inte visar några effekter på minne. Detta stämmer inte. Resultaten från analysen visade på stora och statistiskt signifikanta effekter på korttids- och arbetsminne, som dessutom kvarstod sex månader efter att träningen avslutats. Metaanalysen visade dessutom att Cogmed hade störst positiva effekter av alla program som studerades. Det visar alltså att det inte är metodologiskt försvarbart att blanda ihop olika typer av ‘hjärnträningsspel’ som om de är samma sak.
Inaktuella referenser – Sedan 2012 har många nya studier publicerats, bland annat en replikation och förlängning av Melby-Lervågs metaanalys där 47 studier utvärderades i stället för 23 som 2012 (Schwaighofer, et al 2015). Även i den nya analysen stack Cogmed ut som det mest effektiva programmet för att förbättra arbetsminnet och det fastställdes, återigen, att effekterna var kvarstående efter sex månader.
Felaktiga slutsatser om transfer – Det är idag standard inom forskningsfältet att undersöka effekter av träning med hjälp av tester som inte har ingått i själva träningen. Detta gör man för att kunna utesluta möjligheten att förbättringar endast uppkommer som ett resultat av att den som tränat har hittat nya strategier för att lösa uppgiften. Därför visar de resultat som rapporterats i studierna på en spridning, eller transfer, av träningseffekterna, med förbättrat arbetsminne utöver effekter på de tränade uppgifterna. Det finns också bevis för att träning kan leda till bredare spridning, till exempel effekter på skolprestation och på hjärnaktivitet. Det finns ett flertal studier som visar på effekter i läsförståelse (Dahlin, 2010; Egeland, 2013; Holmes & Gathercole, 2013) och matematik (Dahlin, 2013; Holmes & Gathercole, 2013; Bergman Nutley & Klingberg, 2014) efter träning med Cogmed. Hjärnan hanterar även informationen på ett annorlunda sätt efter träning jämfört med innan. Detta har visats på friska försökspersoner (Astle et al 2015; Olesen et al 2004; Brehmer et al, 2011, McNab et al 2009; Westerberg & Klingberg, 2007), på barn med ADHD (Stevens et al 2015) och på barn som fått strålningsbehandling mot huvudet efter cancer (Conklin et al 2015). I somras publicerades en studie från Cambridge University (Astle et al 2015) som undersökte konnektiviteten mellan olika hjärnområden efter träning. Studien konstaterade att de områden som handhar arbetsminne och uppmärksamhet hade ökat sin konnektivitet/styrka i sina kopplingar efter träning. Det som gjorde fynden så övertygande var att detta sågs när försökspersonerna inte utförde en uppgift – de var i vila, vilket alltså visar på fundamentala effekter på hjärnans funktion som inte kan förklaras med förändrade strategier för att lösa en uppgift.
Vi har mycket kvar att lära oss om detta ämne, till exempel hur vi kan göra träningen ännu bättre för att passa olika individers behov och förutsättningar, men att påstå att forskningen säger att “hjärnträning” överhuvudtaget inte fungerar är direkt felaktigt.
För att läsa mer om de kriterier på bevisbördan som Cogmed själva kräver innan påståenden om effekter görs, samt detaljerade referenser av de över 50 oberoende studier som ligger till grund för de påståenden som görs hänvisar jag till dokumentet ‘Claims & Evidence’ som finns att ladda ned från http://www.cogmed.com/research.”
Stina Söderqvist, PhD, doktor i kognitiv neurovetenskap, disputerad från Karolinska Institutet med en avhandling om kognitiv träning och neuroplasticitet; nuvarande forskningschef på Pearson Assessment med huvudsaklig fokus på forskning och utveckling av Cogmeds arbetsminnesträning.
