I dokumentärfilmen Some kind of monster från år 2004 får vi följa coachen Phil Towles arbete med att styra upp rockbandet Metallicas dysfunktionella gruppdynamik. Kanske är det hans hjälp som Svenska akademien behöver mest av allt just nu.
Efter att Sara Danius avgått som ständig sekreterare och lämnat sin stol i Svenska akademin, och Katarina Frostenson lämnat sina arbetsuppgifter i akademin, slog vi en signal till Marin County i Kalifornien, USA, där Phil Towle bor och verkar.
Vad är din reaktion på det som hänt i och omkring Svenska akademin?
– Det här bottnar i en fråga som är aktuell i USA och hela världen just nu, #metoo och hur kvinnor rättmätigt reser sig för att utmana övermodiga män som missbrukar sin makt.
Vad säger de senaste händelserna om gruppdynamiken i Svenska akademien?
– De säger att det är ett slagfält. Vanligtvis är min inträdesbiljett som coach en kris. Sedan måste man gräva sig genom något som har byggts upp under åratal. Att det byggs upp under lång tid talar för det faktum att vi människor tolererar mycket eftersom vi är rädda för konflikter.
Vad skulle du göra om du blev anlitad av Svenska akademien?
– Det första skulle vara att säga att det finns två separata frågor: Om något bör leda till åtal så ska det ske. Men vid sidan av det kan vi utforska gruppdynamiken. Vad har lett oss hit? Har vi kanske blundat för något? Låt oss hitta de värderingar som kan leda oss till en bättre kultur.
– Varje kris av den här magnituden förtjänar psykologisk konsultation eller coachning. Jag skulle behandla det här som en djupt liggande konflikt och utmaning som Svenska akademien behöver arbeta igenom tillsammans och undersöka alla delar av. Jag talar inte om vem som har rätt eller fel, utan om den inbjudan som en konflikt ger till en organisation och personerna i den att undersöka dess värderingar och vad man kan hämta ur det här.
– Poängen är att vi i varje konflikt måste sträva efter det positiva som kan komma ur den erfarenheten. Så att vi alla kan lära oss något av det här, i motsats till att dela upp oss i motsatta läger med självrättfärdiga uppfattningar om vem som har rätt och vem som har fel.
Vad kan Svenska akademien lära sig av hur Metallica har hanterat sina problem?
– Metallica har lärt sig att gruppen är viktigare än individerna i den och att när vi interagerar med andra så är vi:et viktigare än jag:et. Gruppen, akademien med dess principer och Nobelpriset eller vilket uppdrag gruppen än har, är viktigare än individerna som ingår i gruppen.
– Metallica lever vidare, mer enade tror jag, eftersom de erkänner de här principerna. De har lärt sig att arbeta sig genom sina problem med varandra. När man gör det lär man sig att respektera varandra mer. Du lär dig att respektera det som händer och lär dig att älska andra på ett friare sätt, och det leder till en med samarbetsinriktad process.
– Jonas Mattsson
Annons:
