Så undviker du the backfire effect.
Släktträff. En stund många förknippar med god mat, mysig släktgemenskap … och allt längre och högrödare diskussioner med den där farbrodern som har kontroversiella politiska åsikter. Hur många argument du än lägger fram, hur mycket fakta och statistik du än hänvisar till, är det som om det inte går in. Om något verkar han bara bli mer övertygad om att han har rätt – och detsamma gäller dig.
Det senaste året har ord som ”faktaresistens” och ”postsanning” blivit en del av mångas vokabulär. Det krävs nya ord för att beskriva samhället som det ser ut i dag, där information inte räcker för att någon ska låta sig övertygas. De psykologiska mekanismerna bakom fenomenen är i sig inte nya. Att vara lite skeptisk mot nymodigheter och behålla samma åsikter som den egna gruppen kan öka ens chanser att överleva och har därför belönats i evolutionen. Problemet blir när det är flera grupper som ska samsas i ett samhälle och deras bilder av verkligheten skiljer sig mer och mer åt.
Många gör sitt bästa för att samtala över gränserna och motbevisa konspirationsteorier och ”alternativa fakta”. Det är en hedervärd ansträngning som dock inte är utan risk.
Forskare inom kognitiv psykologi har upptäckt något som fått namnet the backfire effect, baktändningseffekten. Det är ett fenomen som innebär att människor ofta blir mer övertygade om att de har rätt när de får höra information som talar emot deras åsikt. Detta går tvärtemot vad forskare tidigare trott och hur vi är vana att tänka kring argumentation.
Forskarnas förklaring till detta märkliga fenomen är att vi människor utgår från den information vi har när vi bygger upp vår bild av världen, vår kultur och personliga identitet. Konfronteras vi sedan med motstridig information riskerar den att hota vår verklighetsuppfattning. Hjärnan börjar arbeta på högvarv för att komma på motargument eller ursäkter, allt för att få behålla sin ursprungliga bild. Resultatet blir att vi efter konfrontationen har fler argument i huvudet som stöder vår uppfattning än innan.
Är det alltså lönlöst att försöka övertyga någon? Knappast. Genom att förstå the backfire effect och hur den fungerar går det nämli gen att kringgå den. Stephan Lewandowsky och John Cook är två australiska kognitionsforskare som tillsammans tagit fram The debunking handbook (finns på svenska på http://www.vof.se), en guide i att motbevisa myter. Här är deras fem bästa tips för hur du undviker baktändning:
- Utforska tillsammans. Ingen gillar att ha fel. Ibland kan envishet i diskussioner handla mer om prestige än om övertygelse. För att undvika att fastna i den här låsningen kan du testa att möta din motståndare där den är, för att sedan varsamt leda den i din riktning. Om du till exempel pratar med någon som har fördomar om vissa grupper i samhället, berätta om hur du själv en gång i tiden kanske hade liknande tankar. Dela med dig av hur du resonerade då och vad du var rädd för. Berätta sedan också om vad som fick dig att komma på andra tankar. Var ödmjuk, ställ frågor och resonera kring ämnet tillsammans, så att det blir ett gemensamt utforskande i stället för en debattävling.
- Håll dig till huvudargumentet. När det kommer till debatter gäller ofta ”less is more”. Man skulle kunna tro att tolv argument är bättre än tre, men faktum är att för mycket information tenderar att göra människor förvirrade och misstänksamma, vilket får dem att stanna kvar i sin ursprungliga övertygelse. Vem skulle du själv lita på? Den som missade mötet med ursäkten att bussen ställts in eller den som hävdade att bussen ställts in, hunden blivit sjuk och väckarklockan inte ringt? Ta ett djupt andetag och fundera några sekunder över vad som är den viktigaste orsaken till att du tycker som du gör. Fokusera därefter på det.
- Strunta i attityden – påverka beteendet. Varför försöka påverka attityden som leder till ett skadligt beteende, som att shoppa miljöfarligt, rösta på en olämplig politiker eller vägra vaccinera sitt barn – när det går att påverka beteendet direkt? I stället för att försöka motbevisa din främlingsfientliga släkting, få den att skänka ett par byxor till närmsta flyktingmottagning. När vi ändrar våra handlingsmönster påverkar det på sikt också våra attityder, eftersom vi uppdaterar dem i linje med det nya beteendet.
- Visa på alternativet. Om du sopar undan någons myt, ersätt den med en sanning. De flesta har en bild av hur världen hänger ihop. Om du genom en effektiv argumentation motbevisar någon, kan det vara samma sak som att ta bort en bärande bjälke ur deras världsbygge. Då gäller det att direkt sträcka fram en ny och bättre bjälke, så att personen inte behöver välja mellan att ta tillbaka sin gamla idé eller se sin värld rasa samman. Ta till exempel klimatförnekande. Ingen vill tänka på att mänskligheten riskerar att driva sig själv till utrotning. Ett sätt att undvika denna skrämmande bild är att hävda att klimatförändringarna är naturliga. Skulle någon argumentera emot detta innebär det ett hot mot ens känsla av trygghet. För att kunna nå fram blir det därför viktigt att erbjuda ett alternativ, som att det finns ny teknologi och nya vanor som kan vända på skutan om vi bara försöker. När du argumenterar, se till att ha en bjälke att ersätta med. Annars riskerar du att göra mer skada än nytta.
- Fortsätt prata! Det blir dålig stämning. Ni blir osams. Det är jobbigt men det finns bara en sak som är sämre än att inte nå fram – att sluta försöka. I forskningen kring the backfire effect har det visat sig att det finns en kritisk gräns. När allt för mycket talar emot ens övertygelse går den inte längre att motivera och personen ändrar åsikt. Var den gränsen går skiljer sig från individ till individ. Låt det ta den tid det behöver. Om ni har fastnat i diskussionen, släpp ämnet och återuppta det en stund senare när ni båda lugnat er, alternativt vid ett senare tillfälle. Om det är något vi kan lära oss från diskussionen om filterbubblor och postsanningar är det just detta: Oavsett vilka åsikter vi har måste vi fortsätta prata med varandra.
Siri Helle är psykologkandidat, organisationskonsult på Habitud och vinnare av Lilla psykologpriset 2017. Texten publicerades först i Modern Psykologi 6-7/2017: Pappersutgåva | För skärm (Google play) | För skärm (Itunes) | Prenumerera