Det är lätt att le åt Donald Trump när han säger att han kommer att bli ”the greatest jobs producer God has ever created”. Det är bara för stolligt! Det är lättare att hålla sig för skratt när han kallar CNN för fake news.
Bägge sakerna sa han på sin famösa presskonferens den 11 januari. För att friska upp minnet: Det där med falska nyheter syftade på att CNN hade berättat om ett dokument som läckt från säkerhetstjänsten och som redogjorde för besvärande men obekräftade uppgifter om att Ryssland har diverse hållhakar på Trump.
Tidigare på dagen hade detta fått Trump att likna sin egen säkerhetstjänst vid Nazityskland.
Det är inte utan att en overklighetskänsla infinner sig. Genom att slänga tillbaka etiketten fake news – som syftar på fabricerade lögner med politiska eller ekonomiska motiv – på ett av de mest respekterade medierna framkallar han ett slags begreppsmässig svindel.
Samma vecka gick Sverigedemokraterna till angrepp mot SMHI för hur expertmyndigheten presenterar klimatscenarier. För extrema, tyckte SD:s Martin Kinnunen, som också tyckte att staten inte ska ägna sig åt klimatpolitik.
År 2016 utsågs post truth, postsanning, till årets internationella ord. Vi lever i en tid där känslor, åsikter och rena lögner ofta vinner över fakta.
Många tycker att man inte ska jämföra med 1930-talet, och visst ska man vara försiktig med det. Men när jag nyligen läste Kjell Westös förkrigsskildring Hägring 38, som vann Sveriges Radios romanpris 2014, kände jag samtiden flåsa i nacken. Vi får följa en nyskild Helsingforsadvokat och hans kompisgäng, som hängt ihop sedan ungdomen. Tyskland mullrar, men är till en början inget som på allvar påverkar fler än den enda judiska medlemmen i gruppen. Hitler ses, åtminstone i början av året 1938 då romanen utspelar sig, med lätt förundran, parad med en misstro mot att han skulle utgöra något verkligt hot. Det är inte alls olikt hur dagens populister och nyauktoritära ofta har betraktats.
I Modern Psykologi 2/2017 reder Lotten Wiklund ut psykologin bakom Trump, postsanningar, filterbubblor och konspirationsteorier. Missa inte heller Åsa Nilsonnes krönika i samma nummer. Den hjälpte mig att förstå de försåtliga strategier som används för att skapa misstro, inte minst mot klimatforskningen.
Det är dags att sluta skratta åt stolligheterna och börja slå vakt om verkligheten.
Jonas Mattsson är chefredaktör för Modern Psykologi. Den här texten publicerades på ledarplats i Modern Psykologi 2/2017: Pappersutgåva | För skärm (Google play) | För skärm (Itunes) | Prenumerera