I Sverige begår så många samer självmord att psykiatrin fått kritik av FN.
Bland samerna, norra Skandinaviens och Kolahalvöns urfolk, tar ovanligt många sitt liv och svenska samer är inget undantag. År 2006 uttryckte FN:s särskilda rapportör om rätten till hälsa, Paul Hunt, att han såg få, om ens några, bevis på att Sverige vidtagit meningsfulla åtgärder i Sápmi för samernas hälsa i enlighet med internationella konventioner.
Då började psykiatrin i Umeå att forska om självmordens mönster. Petter Stoor och flera andra samiska studenter på universitetets psykologprogram involverades.
– Vi insåg att det är ett stort misstag att inte göra kulturell bakgrund relevant i vården, säger han. När jag började se mitt ”fält” med samiska ögon blev det omöjligt att sluta forska.
Vården och sametinget lobbade för kulturellt anpassade behandlingar. Det intresserade inte dåvarande sjukvårdsministern, Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund.
– Kanske uppfattades det som en gräddfil för samer, säger Petter Stoor.
Efterträdaren, socialdemokraten Gabriel Wikström, gav i stället sametinget och Petter Stoor uppdraget att utreda samernas psykosociala hälsa. Petter Stoor beskriver sina fynd som rena självmords-kluster, omgärdade av tystnad. Först tigs det om att man mår dåligt och efter självmordet kommer omgivningens chockade tystnad.
– Men de senaste tio åren har svenska samer, och i viss mån övriga Sverige, börjat tala om det. Fler och fler renskötare berättar att de har tänkt på självmord.
Alla arktiska urfolk har höga självmordstal och självmorden begås av ofta unga, till synes friska män. Renskötare har ungefär samma nivå av självmordsförsök som genomsnittssvensken – men högre dödlighet i självmord. Bland renskötare görs självmordsförsöken också i högre grad av personer som inte uppfattats som deprimerade. Att ingen anar något ont ökar risken för att de lyckas.
Ytterligare en tänkbar orsak till den högre andelen fullbordade självmord är att samer i högre grad använder ”hårdare” metoder, som jaktvapen.
– Renskötsel är fysiskt tungt, mycket ensamt och ansträngande. Det skapar lätt en tuffhetskultur där ingen ber om hjälp.
Petter Stoor tycker egentligen inte att samer har särskilda vårdbehov, utan liknar deras situation vid hur hbtq-personer vars hbtq-identitet inte märks kan uppleva vården.
– Att omgivningen inte förstår är hårt präglat i oss. Många samer som träffat en psykolog har fått ägna tre–fyra samtal till att förklara renskötseln. Då finns en risk att man slutar gå dit.
Han berättar om en psykolog på 1980-talet som i stället följde med ut på snöskotern för att förstå patientens samiska kontext.– Men det hinner ingen vårdpersonal i dag.
Äldre forskning visar att renskötare har fler ångestsymtom än genomsnittet. De är starkt ansatta av saker de är maktlösa inför, som rovdjur och oväder. Men även rennäringen i sig och de ekonomiska föreningar den drivs inom, samebyarna, kan vara psykiskt påfrestande:
– Bland annat skapar lagarna för rennäring ett ekonomiskt nollsumme-spel. Samebyarnas invånare både konkurrerar med, och är beroende av, varandra. Alla vet att du har en tuff sits. Men du kan inte prata med din kompis om det, för då försämras din ställning.
Och att ha renar är så självklart att om patienten tillfrågas varför han inte bara slutar, kan det tas som en förolämpning eller som att terapeuten inte förstår det mest grundläggande.
– Svensken i gemen är okunnig om att det samiska området koloniserades. Således vet psykiatrins medarbetare sällan att de ingår i ett koloniseringsprojekt.
Att som same gå en högre utbildning beskriver Petter Stoor som en anpassningsprocess. Samiska läkarföreningen i Norge – som saknar svensk motsvarighet – har ett talesätt om att när man tar på sig den vita rocken tar man av sig kolten.
– Så upplevde jag det också, säger Petter Stoor.
Många svenska samer söker psykiatrisk hjälp i Norge, som kommit mycket längre. Till exempel tog norska regeringen efter en våg av samiska självmord i nordnorska Karasjok initiativ till en enhet för samisk självmordsproblematik, sedermera SANKS (Samisk nasjonalt kompetansesenter).
– Det är bra att vi fått en rapport nu så vi ser vad som behöver göras och vilka kunskapsluckor som behöver täppas till, har folkhälsominister Gabriel Wikström sagt till SR Sameradion om utredningen.
I höst träffar Petter Stoor departementet med målet att skapa en gemensam plattform för kunskaper och behov, kända som okända. Flera saker har blivit bättre sedan han började – som Jämtland-Härjedalens samarbetsavtal med norska SANKS för att ge samer likvärdig vård, att SANKS undervisar i Östersund och att svenska samer får gå hos samisktalande terapeuter i nordnorska Karasjok. Väster- och Norrbottens landsting diskuterar liknande lösningar.
– Att stat och landsting till sist tar tag i frågan är en stor omsvängning. Det går delvis mot regeln om lika vård för alla. Men Norge menar att behandlingen måste anpassas efter person, att ett enda recept inte passar alla.
6 x samers psykiska hälsa
1) Mer än varannan ung samisk kvinna säger sig ha haft självmordstankar.
2) Var tredje ung samisk renskötare har allvarligt övervägt eller haft planer på att ta sitt liv.
3) Två av fem manliga renskötare rapporterar en kliniskt relevant ångeststörning. Andelen stiger till i princip varannan för medelålders renskötande män.
4) Fler manliga renskötare har en farlig alkoholkonsumtion jämfört med andra män i Sverige.
5) Varannan ung same upplever sig vara utsatt för etnisk diskriminering. Att uppleva etnisk diskriminering är förenat med sämre psykosocial hälsa, såsom större risk för att ha haft självmordsplaner och lägre hälsorelaterad livskvalitet.
6) Renskötande samer rapporterar lägre förtroende för primärvård och psykiatri än andra norrlänningar, vilket antas vara kopplat till vårdens brister i samisk språk- och kulturkompetens.
Källa: Petter Stoors rapport: Kunskapssammanställning om samers psykosociala ohälsa (Sametinget 2016)
Sven Olov Karlsson är frilansjournalist och författare. Artikeln har tidigare publicerats i Modern Psykologi 9/16: Pappersutgåva | För skärm (Google play) | För skärm (Itunes) | Prenumerera