I september 1954 kunde man läsa i Salt Lake Citys lokaltidning om hemmafrun Dorothy Martin. Utomjordingar hade kontaktat henne angående jordens förestående undergång den 21 december samma år. Med sig hade hon en grupp anhängare som kallades The seekers.
När socialpsykologen Leon Festinger läste artikeln bestämde han sig för att låta infiltrera gruppen. Målet var att få input till hans nya teori om kognitiv dissonans, om hur vi hanterar motstridiga tankar, till exempel att jorden ska gå under och att den inte gör det på utsatt datum.
Forskarna deltog i möten hemma hos Dorothy Martin, smet ut på toaletten för att anteckna och iakttog hur vissa lämnade gruppen i takt med att olika delprofetior inte inföll. Att överge sin övertygelse må vara det mest rationella sättet att förhålla sig till kognitiv dissonans, men inte det intressantaste.
Det är däremot Dorothy Martins agerande. Först hävdade hon att det bara var repetitioner de gånger som The seekers inte hämtades av flygande tefat enligt schemat, och slutligen slog hon fast att hon fått ett extraterrestrialt meddelande om att undergången ställts in eftersom The seekers spritt sådant ljus under sin väntan.
– Jonas Mattsson
